Vid gårdagens SVT-utfrågning hade utfrågarna Anna Hedenmo och Mats Knutsson återvunnit den kritiska utfrågningsform de tillämpade gentemot Mona Sahlin och Jan Björklund, men av någon anledning tappade i konfrontationen med Göran Hägglund.

Och Reinfeldt framstod sannerligen som den tämligen slätstrukna politiker och närmast parodiska landsfadersfigur han egentligen är. Han var ordentligt ute på hal is vid flera tillfällen.
Riktigt ordentligt i gungning var han när det gäller arbetslösheten. Hur karln än försökte vända och vrida på siffrorna och hänvisa till en ökad sysselsättning, som ju helt sammanhänger med konjunkturuppgången, så målade han in sig i ett hörn och tvingades konstatera att arbetslösheten och utanförskapet har ökat under den borgerliga alliansens regeringsår.

B-alliansen har alltså misslyckats i den fråga de vann valet på.
När sedan Reinfeldt i någon mån gav svar på frågorna så var det svar som urholkar trovärdigheten för ett borgerligt regeringsalternativ.
Han lyckades inte längre glida på frågan hur han tänker hantera en situation där sverigedemokraterna blir vågmästare i riksdagen. Han tänker sitta kvar om b-alliansen blir större än de rödgröna, även om detta innebär att hans regering blir beroende av detta främlingsfientliga parti.

Här har ju Mona Sahlin lämnat ett glasklart svar. Aldrig, aldrig någonsin blir det något socialdemokratiskt eller rödgrönt samröre med SD.
Efter många krumbukter och försök att slingra sig undan så framstod Reinfeldts svar på frågan om vad han anser om att Frankrike tänker utvisa romer som rena ynkedomen. Landets statsminister är inte beredd att ta avstånd från denna klart främlingsfientliga politik och tänker inte agera i frågan inom EU.

Landets pensionärer förtidspensionärer sjukskrivna och arbetslösa fick också veta att de inte tillhör ”samhällsbärarna” och därför kommer vid fortsatt borgerligt styre dessa grupper att tvingas betala högre skatt på samma lön än löntagare.

En regering under socialdemokratisk ledning är enda alternativet om man vill ha ett samhälle som håller samman.

Det må så vara att KD-ledaren Göran Hägglund är en trevlig person med visst sinne för humor. Inte desto mindre är han en hycklare av stora mått och närmast ett svar på USA:s Billty Graham eller andra väckelsepredikanter med utstuderad förmåga att ge sitt politiska budskap religiös legitimitet.
I själva verket bryter kristdemokraterna mot grundläggande moraliska värderingar i den skrift som dess företrädare ofta åberopar i söndagskyrkan.

Så här kan det då låta: "Samlen inte era skatter på jorden där mask och mal förstör.  Samlen era skatter i himmelen, där mask och mal inte förstör, och där inga tjuvar bryter sig in och stjäler..." 
(Matteus 6:20)

 Ändå är det precis vad kristdmokraterna i förening med de andra tre högerpartierna gör sig skyldiga till nämligen att berika redan välbärgade med ännu större skattemässiga dusörer.

eller
"det är lättare att en kamel går genom ett nålsöga än att en rik kommer in i Guds rike."
Detta söndagskyrkans budskap har kristdemokraterna glömt när de på måndagens och övriga veckodagars valmöten pläderar för ännu större klyftor i det svenska samhället.

Samhällsbärarna – de närande - är enligt den borgerliga alliansen bara de som arbetar. Sjuka, arbetslösa, förtidspensionär och ålderspensionärer tillhör bördorna, de tärande.

När Göran Hägglund för en gångs skull pressades något på besked i skattefrågan av de i övrigt underdåniga utfrågarna Hedenmo och Knutsson så vred han sig som en mask. Ännu snårigare var han i P1-utfrågningen i radio. Å ena sidan ansåg han det vara motiverat med skillnader i beskattning mellan förvärvsarbetande och pensionärer, eftersom de förra ”har större utgifter”, Men å andra sidan tyckte han man skulle sträva efter lika beskattning även om det enligt Hägglund inte kommer att kunna genomföras redan under kommande mandatperiod.

Hyckleri i sin prydno från början till slut. Hägglund är livrädd för att KD ska hamna under fyraprocentspärren och skyr inga medel för att be landets pensionärer, som han redan missgynnat med sin politik, att hjälpa honom på vägen.

Arbete i stället för bidrag var b-alliansens stora slagnummer inför valet 2006.  Nu upprepas mantrat och socialdemokratin och de rödgröna beskylls för att företräda bidragslinjen.
Men när den blå alliansens – och i synnerhet moderaternas - kort synas, så visar det sig att de spelar bluffpoker. Det avslöjar samtidigt att moderaterna ingalunda är något ”nytt arbetarparti” utan samma gamla höger som nu inte ens drar sig för att använda socialdemokratisk retorik för att vinna röster.

• Utanförskapet har ökat under den borgerliga alliansens tid vid makten

• 25000 jobb har försvunnit i kommuner och landsting

• Ungdomsarbetslösheten är rekordhög

• I begreppet bidragsförsörjda inräknar moderaterna falskeligen arbetslösa 
  sjuka, förtidspensionerade och ålderspensionärer. Men sjukförssäkring a-   kassa, förtidspension och ålderspension är inga bidrag. Det är försäkringar som i praktiken innebär att köpkraften upprätthålls hos stora grupper och därmed sysselsättningen.

• Tiotusentals människor har lämnat a-kassan, därför att den efter borgerlig  ”reformering" blivit för dyr för stora grupper. 
 Lågbetalda män och kvinnor – t ex inom hotell-och restaurangbranchen - har fått kraftigt höjda avgifter, medan stora tjänstemannagrupper inte drabbats av motsvarande höjningar. 

• I själva verket har den borgerliga regeringens politik kraftigt spätt på de verkliga bidragen. Försörjningsstödet/socialbidragen har ökat dramatiskt under de borgerliga åren vid makten. Nya bidrag, som vårdnadsbidrag och RUT-avdrag (i praktiken ett bidrag). har införts.

Nu lovar b-alliansen ytterligare bidrag riktade till i första hand välbärgade.Gåvor till ideella organisationer av olika slag ska bli avdragsgilla. Rika människor begär alltså i praktiken stöd från andra skattebetalare för att lätta på börsen till frikyrkor, biståndsorganisationer m fl.

Vilka är socialdemokratins viktigaste utmaningar inför 2000-talet?
”(S) måste lämna 1900-talet och våga ta sig an 2000-talets utmaningar”, är rubriken på Robert Noord(s) www.robertnoord.se
senaste blogginlägg. Han skriver bl a. ”Det finns en känsla av att Socialdemokraterna har svårt att lämna 1900-talet och ta klivet in i 2000-talet. Att socialdemokraterna håller fast vid de konflikter som var stora på mitten av 1900-talet och därmed inte ser de orättvisor som finns idag. "

Längre än till dessa svepande påståenden kommer inte Robert Noord i sin välfärdsanalys, om det nu var en sådan han ville åstadkomma.
Vilka är då tidens orättvisor? Jo för att få lite perspektiv på problemen så kan ett citat av Ola Larsmo på DN-kultur för kort tid sedan tjäna som exempel: ”förändringen från medborgare till kund är helt enkelt den viktigaste politiska förskjutning jag upplevt under mitt vuxna liv.”
”Han efterlyste – i Göranssons anda – en ordentlig politisk debatt om vad högern och vänstern lägger in i ordet medborgare. En utmärkt idé”, skriver Björn Elmbrant i Dagens Arena – www.dagensdarena.se i dag 25 augusti.

Elmbrant tar i ledaren ”När medborgaren blev kund” Bengt Göransson bok ”Tankar om politik” som utgångspunkt för ett resonemang som borde engagera inte bara socialdemokrater utan alla som är intresserade av en debatt om hur vi ska bekämpa tidens orättvisor. Ty att klyftorna i det svenska samhället ökat kan väl inte ha undgått Robert Noord och de socialdemokrater, företrädesvis i Stockholms län, som låtit sig bedåras av kundperspektivet.

Bengt Göransson är nog den som formulerat sig mest träffande om att riskkapitalbolagen slåss om landets friskolor för den höga avkastningens skull Så här låter det i Göranssontappning: ”ett gigantiskt offentligförsörjt semiprivat profiterande, en slags AMS-verksamhet för affärsmän som inte klarar att driva affär på egen hand.” Samma synsätt kan tillämpas på stora delar av sjukvårds- och omsorgsområdet, där stora koncerner roffat åt sig stora bitar av verksamheterna, och där vinstmaximeringsprincipen leder till att pengar som borde stannat och förstärkt omsorgsverksamheten i stället hamnar i aktieägarnas fickor.

Här har vi en av 2000-talets stora utmaningar. Den växande krämarmentaliteten i det svenska samhället en mentalitet som devalverat begrepp som solidaritet och rättvisa, vilka i sin tur borde ha hög relevans i ett samhälle som går isär på flera områden.
Vad har Robert Noord och hans vänner i Stockholms län, m fl som delar deras värderingar, att säga om de växande klyftorna i det svenska samhället och om den uppenbara försjutningen från medborgare till kund?

Personerna:
Benjamin ”Beuaty” Cocktailparty – personvalskonsult, djupdykare, judobrottare och kändisnavelskådare
Tarzan i Tierp – numera utlokaliserad skatteavvecklare, klättrare, vårlöksodlare, besserwisser (enligt egen utsago) och partilös
Janus Ansikte- fd EU-parlamentariker och ordf. för socialdemokraterna i Ladonien
Laban i Villervalle– exhibitionist – ny rektor i Personvalsskolan
Ivan den förskräcklige- tror på politiken
Rambo Rimfrost – mer eller mindre läraktig elev

Laban i Villervalle: Jag hälsar er varmt välkomna tillbaka till vardagen efter en förhoppningsvis lika varm sommar.  Dagens agenda upptas helt och hållet av vår valplan.  Får jag be om försla`?

Tarzan i T: Mitt förslag är att vi ska gilla RUT-avdragen och utvidga dess sfär. Människor måste kunna förverkliga sig själva och för att detta ska bli möjligt, måste allt arbete i hem och trädgårdar, sommarstugor – när och fjärran - kunna överlämnas på lågbetalda tjänare och tjänarinnor.

Rambo: Kan du precisera dig något?
Tarzan i T: Gärna, Samtliga husdjur måste t ex bli avdragsgilla liksom klippning av hand- och tånaglar, manikyr, morgontoalett och, motion och mattpiskning.
Ivan den förskräcklige: Ingår möjligen även anlitande av livvakter?

Tarzan i T: Där kom du med ett intressant tips.

Rambo: Sen lanserade du ju i Expressen häromdagen en ny gren tillsammans med Alexander Bard, Annika Beijbom och Anders Svensson. Liansvingning i den politiska regnskogen skulle man väl kunna kalla den.

Tarzan i T: Fyndigt, verkligen fyndigt. Vi svingar oss från parti till parti och ser var vi hamnar. Liksom Orsa kompani lovar vi ingenting bestämt, men miljöpartiet ligger lite taskigt till för tillfället, även om jag älskar Maria Wetterstrand….

Laban i Villervalle: Det gläder mig oerhört att ni redan efter ett par lektioner anammat många av mina exhibitionistiska idéer. Häromdagen kunde vi i Ladoniabladet ta del av en affisch på vilken vår riksdagsledamot ”Beauty” tar ett rejält judogrepp,starkt påminnande om ett nacksving på en person vars nuna har starka likheter med Fredrik Reinfeldts. Vågar (s) i Ladonien verkligen satsa på glam, glitter och grepp i stället för mer eller mindre tråkig politik.

Janus Ansikte: Det kan du ge dig f-n på? Vi går fram med Beauty både i riks- och kommunvalet. Ser till så att han rör sig världsvant i kändiskretsar både när och fjärran. Men vaktar noga på att han inte deltar i den politiska debatten. Han ska vara ett dragplåster, men inget draglok när valet är över.

Beauty: Just det. Och jag kan berätta att jag har Monas öra. Hon har präktiga planer för mig på riksplanet om vi vinner valet.

Ivan: Men du som är så glad i att resa i kvadrat och kubik, ju längre från Sverige desto roligare. Hur kan du ställa upp i kommunvalet?

Beauty: Som Janus antydde. Jag är ett dragplåster och har inga synpunkter på lokalpolitiken. Har ju heller inte skrivit ett enda inlägg i frågan.

Rambo: Men är det inte en smula ohederligt mot väljarna att inte bekänna färg före valet?

Janus: Vi bekänner färg genom att färgsätta vårt främsta affischnamn Beauty och fokusera på hans egenskaper som Judobrottare. Såpor är ju populärt och det måste vi socialdemokrater också äntligen inse.

Ivan: Men hur tänker ni möta Göran Hägglunds senast utspel. Han har ju anlitat en gorilla?

Janus:Det tål att tänka på. Men något måste ju göras. Kanske en grobian, eller Beuaty ridande på en tiger vore ett trumfkort i sammanhanget.

Rambo: Eller en varg runt hörnet……