Ett brev betyder så mycket…..

Frälsebondefrågan

Som politiker får man många brev.  En del blir man glad över.  Andra blir man mindre glad över.  Häromdagen fick jag mig tillsänt en skrift i form av en ansökan till Regeringen om tillstånd till expropriation (friköp) av ”vår fädernegård, underställd adligt fideikomiss sedan fedodaltiden.  Avsändarna, P A Ohlsson & N-Å Ohlsson, arrendatorer till Edenryd 4:1 m.fl. Bromölla kommun i Skåne och friköpsfrågans kanske främste förkämpe genom åren, lantbrukaren Rune Persson, Ynde Sölvesborgs kommun tillägnar undertecknad skriften med följande ord:

”Tillägnas Bengt Silfverstrand i tacksamhet för allt det rakryggade stöd Du gett oss i riksdagen.  Heder och tack för 20-årig oförtröttad insats för vår rätt till frigörelse.Med varm hälsning från sökandena och Rune Persson. " Sånt värmer förstås!

Skriften är en historisk exposé över den Skånska frälsebondefrågan fram till vår tid.

Bakgrunden är följande: När övriga Europa genomförde jordreformer misslyckades alla sådana försök i Sverige.  Det har bidragit till att de skånska godsen förblivit intakta från feodaltiden till våra dagar.

Efter att i flera motioner krävt friköpsrätt av de arrendegårdar som arrendatorer till de stora godsen bebyggt, bebott och brukat beslutade riksdagen 1989 att en sådan lag skulle införas.

Men när lagförslaget sedan skulle skrivas, så backade dåvarande justitieministern Laila Freivalds.  Motiveringen till att dåvarande s-regering inte vågade lägga fram en lag som medger friköpsrätt har hela tiden varit att torparnas kamp för att friköpa den jord släkten brukat i generationer kolliderar med både svensk och internationell rätt.  Sedan den 1 januari 1995 är den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättihgterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) förvisso inskriven i svensk lag

Freivalds ville undvika risken att en friköpslag överklagas till Europadomstolen och där bedöms som ett brott mot Europakonventionen.

Men jag och mina efterträdare i riksdagen anser att vi ska ta den risken.  Det finns nämligen också framstående jurister som hävdar att det är ersättningsfrågan vid ett expropriationsförfarande som blir avgörande.  Skälig ersättning ska givetvis utgå och vad som är skälig ersättning bygger på normala värderingsprinciper vid expropriation.  Vi är många som därför tycker att vi ska ta risken.  Skulle Europadomstolen underkänna friköpslagen, så har regeringen i alla fall visat var den står.

Som framgår av den skrift jag nu fått mig tillsänd så har torparna till Trolle-Ljungby & Årups fideikommiss – innehavare greve Hans Gabriel Trolle Wachtmeister – inte gett upp hoppet.  De kämpar vidare för en rättvis sak och skriver bl a följande i sin ansökan: ”Yrkande:  Med stöd av Expropriationslagen 1972:719 2 kap 4§ ansöker vi om regeringens tillstånd till expropriation för att bereda utrymme för vår näringsverksamhet jordbruk med animalieproduktion samt erhålla rättssäkerhet för nedlagda miljonvärden i frälsebondgården som vår släkt sedan 1700-talet röjt jorden på, bebyggt och haft sin hemortsrätt på. 

Av skäl som följer, skulle även ett bifall till vår ansökan vara av stor principiell betydelse för orten och för vår befolkningsgrupp i övrigt.  Vår befolkningsgrupp har blivit avskuren från rätten till enskilt ägande av fädernejorden – allt sedan landskapet tillhörde Danmark – genom de feodalrättsligt grundade beskattningsmandaten över våra byar.  Frälse jordnatur innebar att adeln hade en offentligrättslig ställning över bönderna.  Denna överhet kom att oupplösligt permanenta sin ställning över befolkningen och dess gårdar genom instiftande av fideikommiss på 1700-talet.  Oaktat att fideikommiss ansågs så fel att vidare instiftande förbjöds redan i 1809 års konstitution, befinner vi oss fortfarande fjättrade vid det.”

----  ”För fideikommissinnehavaren som innehar ca. 11.000 hektar i övrigt, och aldrig haft någon fysisk relation till vår gård, kan en minskning med 40-100 hektar – ersatt med marknadsvärde – knappast betyda mera än en bokföringsmässig omlokalisering av förmögenheten som i sin helhet lämnas okränkt.”

Samtidigt som det är beklämmande att frågan om friköp inte kunnat lösas trots att en s-majoritet i riksdagen 1989 beställde en friköpslag så gläder det mig att den fortfarande lever och att det finns folk som har både civilkurage, mod och uthållighet att driva frågan vidare.

Jag ”lät den gå i arv”, då jag lämnade riksdagen 2002 och vet att Christer Adelsbo i Bromölla m fl tagit över stafettpinnen och fortsätter att ge arrendebönderna till de stora godsen sitt stöd via riksdagsmotioner.