Uppskattad efter förtjänst….
Likformighet, enhetlighet och skatt efter bärkraft, är några viktiga principer i vårt skattesystem, principer som är på god väg att luckras upp rejält, sedan borgerligheten tycks ha anslutit sig till en situation som nu nästan helt dominerar europeisk skattedebatt – där skattesänkningar blivit ett mål i sig.

Socialdemokraterna hade innan regeringsskiftet förra hösten direktiven klara till en stor parlamentarisk utredning om skattepolitiken. Partiet ville återknyta till en av de viktiga principerna från 1990-91 nämligen det breda politiska samförståndet samt få igång en diskussion om skatterna i ett enda sammanhang. Nåja, tanken var god, men den skattereformen blev ju aldrig vad åtminstone socialdemokraterna hade eftersträvat. Bl a var den kraftigt underfinansierad.

Nu finns det starka skäl att se över hela skattesystemet eftersom lapptäcket är på väg tillbaka och det är fullt möjligt att skatteplanera genom att hoppa mellan olika inkomstslag och skapa inkomstfria ytor.
S-utspelet i Almedalen i form av den rapport som utarbetats av de tidigare s-statssekreterarna Magdalena Andersson och Jan Larsson var i och för sig intressant,men frågan är om det är politiskt möjligt att förankra en idé som innebär ett slopande av den kommunala beskattningsrätten. Den har i och för sig lett till orimligt stora skillnader i skatteuttag – en skillnad på hela fem kronor mellan ”lågskattekommunen” Örkelljunga å ena sidan och ”högskattekommunen Sollefteå” å den andra sidan nämndes i sammanhanget. I andra skattesammanhang skulle sannolikt en så stor skillnad betraktas som helt oacceptabel.

Men nu har den kommunala beskattningsrätten blivit något av en helig ko som det nog blir mycket svårt att slakta. Alternativet är då att behålla ett skatteutjämningssystem av ”Robin-Hood-modell” men detta system attackeras nu hårt framförallt från kommuner i Storstockholmsområdet och andra s k lågskattekommuner.

Från mitt eget perspektiv – Skåne län - kan jag konstatera att det bara är två av trettiotre Skånekommuner som är bidragsgivare i det nuvarande skatteutjämningssystemet – de mycket rika kommunerna Vellinge och Lomma. Vellinge kommun, som är det mest skrämmande exemplet, vägrar t ex konsekvent att ta emot flyktingar, och har bara ett politiskt mål – LÅG SKATT!

Att Vellinge och Lomma får betala till skatteutjämningssystemet är både rätt och rimligt. Men jag är övertygad om att skatteutjämningssystemet mycket väl kunde reformeras i riktning mot att fler kommuner, vars enda strävan tycks vara att ha låg kommunalskatt, och därmed tvingas minimera den kommunala servicen på flera områden (gäller inte sällan förskolan med stora barngrupper och lite personal som yttersta konsekvens), fick bidra med en större andel till systemet.

Under alla förhållanden är det mycket angeläget att vi socialdemokrater utformar ett eget förslag till nytt skattesystem och att detta system bygger på skatt efter bärkraft, likformighet och enhetlighet.