På kristdemokraternas riksting utdelades verbala råsopar mot Sverigedemokraterna. Och som trädda på ett pärlband instämde vännerna – (m), (fp) och © i b-alliansen - vars partiledare ”oväntat” (f-n tro’t den som vill) dök upp på rikstinget. Verbala smockor i all ära, men det är praktiken som talar. Och vad är det som talar för att en borgerlig allians, ställda inför fullbordat faktum, skulle tacka nej till ett parlamentariskt stöd av sverigedemokrater, om olyckan är framme och detta främlingsfientliga parti i 2010 års val klarar 4-procentsspärren till riksdagen?

För att få orientering i en verklighet som redan råder, beger vi oss till Landskrona kommun i NV-Skåne, en relativt stor kommun med drygt 40.000 invånare. Landskrona kommun har tagit ett oproportionerligt stort ansvar för svensk invandrings-flykting- och integrationspolitik genom att ta emot ett jämförelsevis stort antal flyktingar. Genom stor flyktingkoncentration med ty åtföljande utanförskap har sociala problem följt i spåren. Situationen har exploaterats av Sverigedemokraterna som bara veckorna före valet fick kraftig uppbackning av NV-Skånes monopoltidning Helsingborgs Dagblad, som i braskande reportage ”upplyste” läsarna hur illa det var ställt i Landskrona och vilka problem som de många invandrarna skapade.

Inte oväntat ledde detta sammantaget till att Sverigedemokraterna tog säte och stämma i Landskrona kommunfullmäktige med 22,3 procent av rösterna och 12 mandat (av 51).
Efter diverse ”förhandlingsturer” och ett schackrande utan like blev följden av valresultatet att en s k treklöver bestående av moderaterna (13,5 procent och 7 mandat), follkpartiet (22,5 procent och 12 mandat) och miljöpartiet (2,3 procent och 1 mandat) att bilda regering. Vänsteroppositionen består av socialdemokraterna (32 procent och 17 mandat) och vänstern (3,5 procent och 2 mandat).

Vad det gäller miljöpartiets medverkan i ”treklövern” så kan konstateras att detta parti även i Region Skåne (landstinget) visat sig vara berett att sälja sig till högstbjudande.
Styrkeförhållande innebär således att en minoritet med 20 mandat mot vänsteroppositionens 19 mandat styr Landskrona kommun på Sverigedemokraternas nåde. Som tack för detta stöd behandlar ”treklövern” det främlingsfientliga partiet med en ödmjukhet som man inte trodde vara möjlig om man lyssnar till den hårda verbala kritik som Göran Hägglund (kd) och hans b-alliansvänner levererade på kd:s riksting nyligen.

På en helsida med snäppet lägre än ”krigsrubriker” beskriver Helsingborgs Dagblad situationen i Landskrona onsdagen den 25 juni med bl a följande formuleringar:”Sd-stöd treklövern inte utmanar” (rubrik) – ”Snart två efter valet är samsynen mellan den styrande minoriteten i treklövern (fp, m och mp) mycket stor. I omröstning efter omröstning i fullmäktige får treklövern stöd av vågmästarpartiet sd. Och treklövern ser ut att bjuda igen genom att vid flera tillfällen ha röstat på sd:s förslag och motioner. Det har också förekommit ett tyst stöd. Ett stöd som inneburit att treklövern inte protesterat då sd ställt invandrare mot andra grupper."

Till saken hör att ett av kommunalråden heter Torkild Strandberg och är folkpartist. Hans anspassning till sverigedemokraterna är nästan total och i ordval liknande de som används av sverigedemokraterna har denne folkpartist – tidigare riksdagsledamot – anklagat socialdemokraterna för en alltför humanitär flyktingpolitik. När folkpartiet på riksplanet dessutom, efter förebild från främlingsfientliga Danskt Folkeparti lagt förslag som innebär en klar diskriminering av invandrare, så har vi alla skäl att frukta en parlamentarisk situation där Sverigedemokraterna blir vågmästare. Glöm inte hur det var när dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg valnatten i september 1991 lämnade TV-soffan när denna intogs av Ny Demokratis nyvalda företrädare, stollarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson, men när samme Westerberg sedan deltog i en borgerlig fyrpartiregering som inte tvekade att utnyttja det röststöd i riksdagen som Ny demokratis vågmästarroll innebar.

Det nu sagda ska självfallet inte undanskymma det faktum att det finns problem med dagens integrationsproblem. Daniel Ericson (Buddhas blogg) framför en del kloka synpunkter om detta på: http://blogg.aftonbladet.se/17360/perma/869518/ . Men han glömmer en viktig sak, nämligen att alla svenska kommuner måste ta sitt ansvar för en solidarisk flyktingmottagning. Exemplet Landskrona visar hur orimligt det är att en kommun visar en solidaritet över alla gränser medan rikemanskommunen Vellinge i sydvästra Skåne helt smiter undan sitt ansvar.