|
De gillar visserligen att den danske statsministern flaggar för en ny omröstning om euron men vill inte störa bilden av att vara småfolkets vänner. Den bild som de nu på nytt försöker pränta in genom att hänvisa till uppsägningsvarslande företags (Volvo m fl) ansvar och begränsningar av giriga bankdirektörers bonusar och fallskärmsavtal.
Ändå när en samlad borgerlighet en svag förhoppning om att ett ja till euron i en dansk folkomröstning avgjord före det svenska valet 2010 ska ge viss draghjälp även för svenska Eurovurmare.
Betydligt allvarligare är ändå de signaler om uppluckring av den svenska arbetsmarknadsmodellen som forskare vid tankesmedjan Ratio förespråkar i en artkel på DN-debatt den 17 oktober.
Att en beprövad och framgångsrik arbetsmarknadsmodell betecknas med det negativt värdeladdade ordet kartell, säger det mesta om ur vilket perspektiv de båda ”forskarna” resonerar.
Hela artikeln andas beställningsarbete från en borgerlig regering som vägrar att bekänna färg om hur de tänker agera mot bakgrund av EG-domstolens utslag i Lavaldomen m fl domar som gått löntagarintressena emot.
Precis som Bo Videgren, som i en utförlig analys beskriver problemet – http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=27057 – så anser jag att detta borde vara en allvarlig signal till de socialdemokratiska riksdagsledamöterna att den 20 november rösta för Lissabonfördraget med förbehåll om garantier för den svenska modellen.
2008-10-18, 09:03 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Eu Eg-domstolen Alliansen Moderaterna Den svenska modellen Euron Lissabonfördraget Tankesmedjan ratio Arbetsmarknad
Delar din uppfattning om kvaliten på artiklen från två forskare på DN-debatt Slutsatserna bygger inte på varken forskning eller någon djup kunskap om EG-rätt.
Men din slutsats att denna ganska miserabla artikel bör finns med som underlag när socialdemokrater röstar om Lissabonfördraget, ter sig minst sagt underlig. Ska socialdemokrater ta hänsyn till forskare med klart borgerliga värderingar när de tar ställning till förslag i riksdagen? Det tycker inte jag. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har tagit ställning. Det finns en motion om Lissabonfördraget som slutar i en positiv inställning till fördraget. Det finns en annan motion som som ställer krav på olika åtgärder för att försvara vår kollektivavtalsmodell. Dessa motioner skrevs före artikeln i DN. Denna artikel ändrar inte på något sätt på slutsatserna och kraven i motionerna. Socialdemokratisk politik står sig betydligt starkare än att den påverkas av ett inlägg från två borgerligt sinnande forskare. Bengt Silfverstrand: Även om kvaliteten på debattartikeln är undermålig så är budskapet inte att ta miste på. Och du har själv i andra sammanhang med rätta kritiserat regeringen för att schabbla i frågan. När nu "forskarnas" budskap råkar sammanfalla med den inställning till arbetsrätt och kollektivavtal som finns på den borgerliga sidan, ja då måste väl socialdemokratin förhålla sig till detta. Jag menar inte att artikeln i sig kan föranleda socialdemokratisk omprövning till grunderna i Lissabonfördraget. Det går mycket väl att säga att vi ställer upp på Lissabonfördraget under förutsättning att garantier lämnas för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det verkar på din argumentering snarare som det är prestige som förhindrar ett sådant ställningstagande. Det år också en väsentlig skillnad på att säga blankt nej till ett fördrag och att villkora sitt ställningstagande.
Naturligtvis är det så att forskarna som utgör en del av moderaternas tankesmedja, se min anlays på http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=27057. Därmed är den ganska avslöjande för vad de samlade högerkrafterna ämnar göra när de socialdemokratiska riksdagsmännen röstat Ja till Lissabon.
Litet avslöjande är det väl också hur Jan Andersson begränsar sin egen uppfattning om verkligheten för att den skall stämma; i den ingår nämligen inte följande fakta: * att Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin krävt att Reinfeldt skulle ta upp frågan vid i EU-sammanhang, senast vid ordförandekonferensen den 15 oktober, och så inte skett, och att han skulle tidigarelägga utredningen om konsekvenserna av JA före beslutet om JA, men inte heller så skett, * att Kommissionen och arbetsmarknadsministrarna vid särskilt sammankallat forum sagt nej till Jan Anderssons rapport samt * den svenska högerregeringen sedan Laval-domen inte vidtagit en enda åtgärd att faktisk i Sverige säkra garantier för den svenska modellen, * att Eg-domstolen fortsatt att komma med andra domar som ytterligare undergräver fackliga rättigheter. Till den listan kommer snart att läggas att EU-parlamentets högermajoritet röstar ner Jan Anderssons rapport. Om jag har fel så vore det naturligtvis bra. Men är det inte dags att vi får reda på vad vi skall göra om jag har rätt? Bengt Silfverstrand: Du har så rätt. Problemet är att den socialdemokratiska partiledningen och riksdagsgruppen målat in sig i ett hörn och tydligen av prestigemässiga skäl gentemot dess internationella umgänge inte kan komma ur bojan. Fortfarande kan jag dock inte förstå att man inte kan deklarera att man stödjer fördraget under förutsättning att den svenska arbetsmarknadsmodellen är förenlig med detta fördrag.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







