Den gamle socialisten som blev lika blå i själen som han tidigare varit röd har hostat till igen. Hostattacken och grämelsen, sedan många år riktad mot socialdemokratin, hörs och syns än en gång i Svenska Dagbladet (var annars).
När f-n blir gammal lär han understundom bli religiös. Och detta tycks också ha
drabbat den gamle rabulisten Göran Skytte som därför allt oftare kryddar sina
betraktelser med metaforer ur den heliga skrift.

I den nu aktuella krönikan i SvD - www.svd.se/opinion

betitlad “Inte omsorg om S men om nationen.” får vi bl a veta att det var
en Golgatavandring som ledde fram till valet av Håkan Juholt som socialdemokratins partiledare.  Mitt i allt det gnäll, gnöl och gnissel över socialdemokratin som artikeln inrymmer, skymtar dock en viss, om än spelad, omtanke och omsorg om "landets näst största parti" (sannolikt det största idag - min anm.) - Socialdemokraterna. Skytte låtsas hysa bekommer över hur (s)
väljer partiledare: “Väljer de en person som med viss sannolikhet kan mobilisera
svenskarna över alla partigränser för nya lösningar och en ny framtid? Eller 
väljer de någon som mest tycks gilla “förr”?”

Hela den Skytteska drapan avslutas med följande borgerliga 
fromhetsdröm“"Ur borgerlig synpunkt gillar jag deras val, Juholt. Ur  
nationens synpunkt Tja Jag tror att detta bidra till att borgerligheten vinner även nästa val."
Ja, var och en sägs ju bli salig av sin tro. Men mellan de Skytteska raderna 
antyds liksom i många andra borgerliga kommentarer i de yttersta av dessa 
dagar en djup oro - socialdemokraterna har valt en person som av allt att döma 
har goda förutsättningar att ge Reinfeldt en riktigt ordentlig match.
Och på tal om att gilla “förr” så är det precis vad Skytte och hans gelikar
egentligen gör. De plockar på nytt fram det gamla vänsterspöket ur .
garderoberna.  Vad socialdemokratin valt är en partiledare, som redan från
början gjort klart att han inte tänker vika ner sig, att han ser dagens verklighet, 
dess möjligheter och plågor klart i ögonen och tänker att angripa de problem och orättvisor som blir alltmer uppenbara för varje dag som går. 

Vad gäller Skytte själv så vill jag gärna avsluta med en liten hänvisning 
till en artikel om denne självupptagne person som publicerades i
tidningen Arbetet /Nyheterna den 31 juli 1998. Artikeln skrevs sedan Skytte gnölat över skatterna och beklagat sig över att alltför många svenskar "ligger i´hängmattan".  Jag erinrade om att samme Skytte, som en gång varit en av väckelsevänsterns portalfigurer och på 70-talet skrivit de uppmärksammade reportageböckerna "Porrens profitörer" och “De rika och deras skatter” nu förvandlats till de besuttnas försvarsadvokat.  På 70-talet ironiserade Skytte över "att lejonen (de rika) när det gäller skatterna "plötsligt förvandlats till små kycklingbarn, då plötsligt finns det inget kvar, då har de många nollorna försvunnit.  Vi är alltså i paradiset - där var och varannan fastighetsmiljonär betalar skatt som vore han en gammal gårdskarl, en sådan som sopar gården och lagar  dasset." 


Min artikel avslutades med ord som är lika aktuella idag då 
fastighetsmiljonärer och andra andra välbeställda fått sina skatter sänkta på bekostnad av stora revor i det sociala trygghetssystemet.

1. Vilka lejon har förvandlats till små kycklingbarn och blivit utblottade då de
många nollorna försvunnit?

2. Hur kan det komma sig att Sverige 1979 var ett skatteparadis för de rika, men
efter en breddning av skattebaserna och upprensning i avdragsträsket, nu
plötsligt präglas av skatteextremism?

3. Vilka medborgargrupper är värda det sociala skyddsnätet och vilka är 
missbrukare i hängmattan? Åsyftas möjligen det vackra fallskärmsfolket, bland 
annat de direktörer I näringslivet, som beviljar sig själva både förgylld livrem 
(mångmiljonbelopp i löner) och diamantinfattade hängslen (fleråriga fallskärmar)?

4. Var på skalan befinner sig Skytte själv? Är han möjligen ett offer för lejonets
förvandling till kycklingbarn (en modern variant av sagan om prinsen som
förvandlades till groda) Eller har han råkat somna i hängmattan?

Tilläggas kan att Skytte gick i taket och skällde ut Arbetets chefredaktör för att
han publicerat artikeln. Svaret blev Skytte dock skyldig!