Vi har den arbetslöshet vi förtjänar

Vi har den arbetslöshet vi förtjänar

Lägre ungdomslöner, sänkt a-kassa, sämre anställningstrygghet, utbildning, kompetensutveckling, innovationspolitiska råd, entreprenörskap etc. Ingetdera är några universalmedel för att att påtagligt och varaktigt minska arbetslösheten. Så länge politiken inte vågar angripa systemen - den alltför restriktiva penningpolitiken och det finanspolitiska ramverket - överskottsmålet - så kommer vi aldrig att varaktigt kunna pressa tillbaka arbetslösheten under 4 procent.

Gårdagens ledare i Aftonbladet är det första friskhetstecknet på länge som inser grundproblematiken med våra höga arbetslöshet. "Reporäntan styr inflationen. Den ska i genomsnitt ligga på 2,0 procent. Det gör den inte. De senaste 16 åren har inflationen legat på 1,4 procent i genomsnitt. Jaha? Det låter så akademiskt allt detta. Blodfattigt. Knappast. Enligt vice riksbankschef Lars E O Svensson, en av världens ledande experter på penningpolitik, kan detta ha lett till en högre arbetslöshet på i genomsnitt 0,8 procent under samma period.

Det motsvarar ungefär 40.000 personer som varje morgon skulle ha haft ett jobb att gå till. Det är fler än de drygt 30 000 som nu hmnat på arbetsmarknadspolitiken slutstation - Fas 3. Sedan läsgr jag om regeringens vårbudget: "En politik för jobb och välfärd". Det är en direkt missvisande, för att inte säga lögnaktig, rubrik. Enligt finansdepartementets egna beräkningar förstärker politiken just nu arbbetslösheten snarare än att motverka den."

Just precis. Det är exakt vad det handlar om. Och tyvärr så pekar inte heller det socialdemokratiska budgetalternativet på någon vilja att ge sig in i "lejonets kula."

I en artikel betitlad "Arbetslösheten onödigt hög" 2005 belyste jag själv detta problem utifrån erfarenheter jag gjort som ledamot i riksdagens finansutskott 1998-2002. Eftersom den tar upp exakt samma problem som i gårdagens AB och därför är högaktuell, citerar jag mig själv direkt:

"Att tiotusentals jobb försvunnit på grund av Riksbankens onödigt restriktiva penningpolitik har först på senare tid blivit föremål för en seriös diskussion. Redan ren kring millenieskiftet tog vi från finansutskottets sida vid de årliga utfrågningarna av riksbankschefen upp frpgan om inte det periodvis kraftiga underskridandet av inflationsmålet slog onödigt hårt mot sysselsättningen. Frågeställningen viftades då upprepade gånger bort. Men på Riksbnkensegenhemsida kan man i dessa dgar läsa bl a följande: Det står emellertid klart att penningpolitiken på kort sikt har konsekvenser för utvecklingen av efterfrågan och sysselsättning. Under de 34 karalen räknat från 1995 har Riksbanken underskridit 2-procentsmålet hela 26 kvartal (Konsumentrisindex-KPI-på årsbasis) och under 14 kvartal har man t o m legat under den lägre acceptabla nivån 1 procent Om inflationsmålet underskrids kommer således arbetslösheten att stiga även enligt Riksbanken." (Vilket är precis vad som skett - min anm.).

Professor Per Lundborg vid Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning (FIEF) uppmärksammade redan i en artikel under rubriken "Inflationsmålet, sysselsättningen och EMU-medlemskapet" i

Ekonomisk Debatt" 2002/3 problemet och konstaterade bl a med utgångspunkt från empiriska undersökningar att: "Resultaten antyder att dagens svenska inflationsmål om 2 proccent inte är förenligt med en arbetslöshet lägre än 4 procent." I en artikel i "Dagens Industri" 2004-12-03 slog han bl a fast att arbetslöshetsproblemet beror på att efterfrågan på arbetskraft genom penningpolitiken är för låg. Andra som dragit samma slutsatser är TCO-ekonomen Roland Spånt och Arbetsmarknadsstyrelsen. Den senare konstaterar bl a att en procentenhets räntesänkning motsvarar en sysselsättningseffekt på ca. 50 000 jobb. Det innebär runt 20 miljarder kronor i förlorad tillväxt medan den offentliga ekonomin förlorar ca. 14 miljarder kronor i skatteintäkter och minskade utgifter.

Lägg därtill de möjligheter att genom ökade investeringar stimulera sysselsättningen som inte tas till vara genom att vi inte vågar ompröva överskottsmålen. Om detta kan man läsa mera i senaste numret av "Tiden"

www.tidenmagasin.se i en artikel betitlad "En ekonomisk politik för full sysselsättning" av Stefan Carlén, förbundsekonom vid Handelsanställdas Förbund och Christer Persson, fristående utredare och författare.

Det hög tid att dessa för vår ekonomi och välfärd så fundamentala sammanhang blir föremål för en ordentlig offentlig debatt.

2012-05-06, 11:33 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Tiden Inflation Arbetslöshet Välfärd Aftonbladet Riksbanken Sysselsättning

Kommentar av Ante Johansson - 6 maj 12:21, 2012

Du har fullständigt rätt Bengt. Penningpolitiken tillsammans med lönebildningen är avgörande för nivån på arbetslösheten.

En lösning skulle kunna vara att man sluter reallöneavtal. Då spelar det ingen roll vad riksbanken gör. Om riksbanken hamnar på 1 procents inflation blir den nominella löneökningen lägre och arbetslösheten stiger inte pga av för låg inflation.

Tyvärr är du en av dom få som verkar förstå dessa samband. Dom politiker som förstår vill inte ta i frågan. Det är väl svårt att vinna val på att hålla nere reallöneökningar.

Kommentar av Leif Andersson - 6 maj 13:08, 2012

Det finns en anledning till att Lars E O Svensson "bara" är vice Riksbankschef.

Så du menar på allvar att en sänkning av reporäntan till låt säga 0,5% skulle ha en avgörande betydelse och skapa massor av arbetstillfällen? Inse att räntevapnet är förbrukat och skulle Sverige börja bedriva inflationspolitik igen så kommer vår valuta att torpederas på marknaden. Det förtroende som mödosamt byggts upp sen vi lät kronan flyta i början på 90-talet skulle raseras på nolltid.

Bengt Silfverstrand: Du är fullständigt ute och reser Lars E O Svensson är för det första en internationellt känd expert på penningpolitik. För det andra finns det ingen skillnad i status mellan Stefan Ingve och vice riksbankschefterna. Sambandet mellan inflation och sysselsättning är också vetenskapligt belagt. Sverige ska för det tredje inte bedriva inflationspolitik. Vi ska å andra sidan heller inte bedriva deflationspolitik, vilket går ut över sysselsättningen, precis som nu är fallet.

Kommentar av Leif Andersson - 6 maj 16:21, 2012

Ingves är chef för Riksbanken eftersom han är mer kompetent för uppdraget. Sen kan jag meddela att Sverige för närvarande har inflation och inte deflation som du påstår.

Bengt Silfverstrand: Du är tydligen totalt okunnig om penningpolitiken Riksbanken styrs av en direktion bestående av experter, varav en utses till chef och övriga till vice riksbankschefer. Direktionen är sällan helt enig och var det inte heller vid senaste tillfället då några ville sänka räntan. Jag har aldrig påstått att vi har deflation. Tvärtom framgår tydligt av mitt inlägg att vi har inflation, om än en låg sådan. Men fakta i målet är att reporntan styr inflationen. Den ska enligt av riksdagen fastställt mål i genomsnitt ligga på 2 procent. Men de senaste 16 åren har inflationen legat på 1,4 procent i genomsnitt. Detta leder ofelbart till högre arbetslöshet, allts en klart deflationistisk tendens.

Kommentar av Ante Johansson - 6 maj 20:10, 2012

Det är inte så att låg inflation automatiskt ger högre arbetslöshet än hög inflation. Dom nominella löneökningarna är också med i ekvationen.

exempel 1: Inflationen är 1,4 procent och dom nominella löneökningen 3,0 procent. Reallöneökning 1,6 procent.

Exempel2: inflationen är 4,4 procent och den nominella löneökningen är 6,4 procent. Reallöneökning 2,0 procent.

Arbetslösheten skulle bli lägre i exempel1 trots att inflationen är lägre. Det beror på att det är reallöneökningen som är det som påverkar arbetslösheten, inte inflationen.

Bengt Silfverstrand: Jag är medveten om det, men inte desto mindre har den rigida penningpolitiken onekligen medverkat till en onödigt hög arbetslöshet.

Lämna din kommentar på inlägget

Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)

KOMMENTAR PÅ INLÄGGET

Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:

ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen

Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:

du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn

Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.