I ett blogginlägg tar Stig-Björn Ljunggren "Caremaskandalen" som "orienteringspunkt" för en diskussion om driftsformer och kvalitet i vården. Eftersom, om inte alla, så väldigt många katter tycks vara svåra att skilja till färgen i det politiska grådask som omger debatten om vinster i välfärden, så må han till åtminstone viss del förlåtas.
Om vi sedan för det första gör den inte oviktiga korrigeringen att det ingalunda handlar om en enda Caremaskanal utan flera sådan och för det andra konstaterar att Carema inte är den enda privata vårdaktör som låter snålheten bedra visheten på bekostnad av vårdkvaliteten - Attendo Care är t ex en stark "konkurrent" om att missbruka skattemedel - så blir den kompass med vilken vi ska försöka orientera oss i sammanhanget något mindre skakig.
Att prata om att vårdmissbruk förekommer i såväl privata som offentliga verksamheter är trivialt, och har egentligen inte med kärnfrågan att göra. Skillnaden är dock i ett avseende påtaglig. Eftersom det ofta är på bemanningssidan i vården felen står att finna, så ve den politiker som inte ingriper när media rapporterar om skandalen. Politiskt ansvar kan med andra ord snabbt utkrävas. Jag har själv under min tid som oppositionsråd och kommunstyrelsledamot i Höganäs kommiun egen erfarenhet av hur personalbrist i ett kommunalt vårdboende med ty åtföljande kvalitetsbrister (en vårdtagare blev kvarglömd i timmar på toaletten) snabbt rätpades till efter larmsignal. En avgörande skillnad mellan privata och offentliga aktörer på välfärdsområdet är också att åtminstone delar av de skattegenererade överskotten går till vinstutdelning i de privata företagen, medan motsvarande överskott återinvesteras i offentliga verksamheter.
Hur en samhällsvetare kan förtränga det faktum att vinstmaximering driver privata företag och att detta innebär en stenhård fokusering på kostnadssidan upphör aldrig att förvåna. För att tillgodose ägarnas avkastningskrav har Carema, Attendo m fl privata vårdaktörer tvingats skära på bemanningssidan och genomföra även andra typer av besparingsåtgärder som mer eller mindre påverkar kvaliteten negativt. Det är fullkomligt naivt att tro vinstdrivna privata vård- och skolföretag drivs av någon filantropisk människosyn. Det är på personalnedskärningar man i första hand kan göra vinst. Privata vård- och skolbolag drivs av profiten, varför de inte bör förekomma inom behovsstyrda verksamheter som skola, vård och omsorg.
Även om jag inte vill beskylla Stefan Löfven att spela i samma naiva division som Stig-Björn Ljunggren när det gäller synen på vinster i välfärden, så har Löfven fel när han säger att det inte går att förbjuda vinster i välfärden. Förbud finnsredan i våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge när det gäller skolor. I Norge övervakas förbudet så att det inte heller kan kringgås och i Finland drar man in tillståndet om pengar tas ur verksamheten.
Det räcker nu! För en trygg vård och skola utan privata vinstintressen. Vår gemensamma välfärd ska skötas gemensamt.
2012-05-13, 13:39 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna Stefan löfven Stig-björn ljunggren Carema Attendo Privatisering Vård Skola Omsorg Välfärd 
Tänk om Dagens Samhälle har rätt - nämligen att Carema inte har fört över några vinster till skatteparadis. Ägarna till Carema är till stor del svenska och finska pensionsfonder. Vinster har återinvesterats i verksamheten.
De skandaler som i media presenterats har för det mesta ingen grund. Om Carema nu är snövita - kan du då fortsätta med att säga att då finns det andra som missköter sig. Attendo Care t.ex. Har du undersökt Attendo Care på samma sätt som Dagens Samhälle kollat Carema? Bengt Silfverstrand: Spekulera kan man ju alltid. Sant är under alla omständigheter att ägarna har avkastningskrav och att en del av det sålunda skattegenererade överskottet delats ut till aktieägare i stället för att återinvesteras i verksamheten. Här är det inte frågan om vem som är snövit eller häxan i pepparkakshuset utan att pengar som genereras av skattemedel oavkortat ska stanna/återinvesteras i verksamheten.
Bengt, vi verkar vara överens om en hel del. För visst håller du med om följande:
- Det som sägs i medierna är inte sant, bakom det mesta av drev, skandaler och medieextas finns en alternativ berättelse. Bortom rubrikerna kan vi ofta finna andra perspektiv. - Det viktiga är inte om katten är svart eller vit, bara den fångar råttor. - Den som gör något bra ska få en positiv feedback, den som gör något dålig en kritisk feedback. Den som inte får signal om att de gör något rätt eller fel kommer vi i det långa loppet att göra mer fel än rätt. - Det går att förbjuda vinster i vården. Men det går också att lagstifta mot att skattebetalarnas pengar missbrukas. Att inte den socialdemokratiska partiledningen säger detta beror på att de är för fega att sätta ner foten. - Hellre en cigarrökande riskkapitalist i ett skatteparadis än ett vanvårdande kommunalt servicehus i en mellanmjölkskommun. - Genom att ha alternativa aktörer i det välfärdsindustriella komplexet kan politikerna dels använda sin beslutsmakt till att hålla kostnaderna nere, dels skapa en diffusionseffekt i systemet genom att fler kan lära sig av dem som skapar mer pang för pengarna. Entreprenörer röjer väg, får storkovan, konkurreras av härmapor som kapar vinsten, och på så sätt tvingar fram mer entreprenörskap. - Den som gör något bra borde också få skratta hela vägen till banken. Ressentimentet är ett hot mot arbetarrörelsen. Kärnan i diskussionen borde vara, hävdar jag, att vi måste se till att få en så bra skola, vård och omsorg som möjligt. Det välfärdsindustriella komplexet är ett politiskt byte som olika grupperingar vill livnära sig på, och detta är såväl bra som dåligt. Bra därför att välfärden är viktig för ett anständigt samhälle. Här finns dessutom kunskaper och färdigheter som vi kan paketera och sälja till andra länder. Svenska kronofogdar till Grekland, svenska sjuksyrror till Afrika, föräldrarförsäkringsmodellen till Japan etc. Dåligt därför att vare sig det är offentliga eller privata aktörer som kontrollerar denna industri riskerar vi att de försnillar våra surt inbetalda pengar. Det centrala är inte om en skitskola är kommunal eller ägs av riskkapitalister från Mars, utan att det är en skitskola. Detsamma gäller en skola som är bra. Fungerar den bättre än förväntat så är det rimligt att den också får en extra släng av sleven. Som sagt, låt oss inte se verkligheten ideologiskt utan sådan den är. Vad som är rätt och fel kommer ur den mänskliga praktiken, inte från några dogmatiska böcker eller partidokument. När det gäller ansvarsutkrävande så tror jag inte att politiker klarar sig bättre än företag eller andra aktörer. Folk som jobbar på Carema skryter inte alltid om detta nuförtiden, kan jag berätta.....och friskolorna verkar få minskad sökfrekvens, i synnerhet om de har fått taskig media. Men visst, mer transparens är nog nödvändigt. Bengt Silfverstrand: Nej, jag skulle verkligen inte vilja uttrycka mig så kategoriskt om massmedias roll i sammanhanget. Att vinkla är en sak, att ljuga en annan. Lagstiftning som villkorar skattestöd till välfärdsverksamheter är en sak för vår lagstiftande församling och är någonting annat än ett uttryckligt förbud att driva verksamhet i bolagsform. Fråga om missbruk av skattemedel är en sak för väljarna och ingenting att lägga in i en lagtext, som ju innebär en juridisk överprövning av politiska beslut. Din jämförelse mellan en cigarrökande kapitalist och missbruk i kommjunal vård/omsorg må vara rolig på groggverandan men den är bisarr. Vanvård i en kommun regleras på demokratisk väg och jag har som jag nämnde i bloggen erfarenhet om hur sådant går till. I övrigt föranleder inte ditt inlägg här annan kommentar än en undran över varför det som är möjligt i våra nordiska grannländer inte skulle vara möjligt i Sverige.
Lars, jag vill 1) bestiga kullar som finns, 2) bestiga kullar som gör skillnad, 3) inte välja kulle utifrån vilken kulle som moderaterna valt.
Bengt Silfverstrand: Oklart är dock fortfarande vilken kulle det handlar om.
Jag har en naiv syn på välfärd. Att den är något som produceras. Det synsättet saknar jag helt hos Bengt Silfverstrand, där känner jag istället igen synsättet att välfärd är något som konsumeras.
Jag bryr mig lite om vinst eller inte, vinst i välfärden eller vinst i byggbolagen, jag ser ingen annan skillnad än att S ser olika på olika vinstdrivande bolag. Bengt Silfverstrand: Jag har faktiskt precis samma syn på välfärd. Den måste självfallet utgå från vad som produceras. Lika vilket är att frukterna av det som produceras med skattemedel återinvesteeras i den verksamhet som kommit i åtnjutande av denna skattebetalarnas gunst.
Jag tycker du skall läsa på lite avtal runt om i landet. Där står ofta vilken grundbemanning som gäller och den är den samma på golvet - oftast - oavsett kommunal eller privat utförare! Om ingenting drastigt hänt sen jag lämnade min tjänst på Carema så kan jag då berätta att vi tog över exakt samma personalstab som kommunen hade före! Grundbemanningen är ofta ett starkt krav från huvudmännen och nu kommer också kravet från Socialstyrelsen vilket också ger problem inom kommun och landsting. Så din enorma motvilja mot mångfalden bör åtminstone grunda sig på sanning. Det finns för och nackdelar med allt och vi kan välja att på ideologisk grund vägra se saker. Det du vidrör men vägrar kommentera är just de avskydda drevet som du också gick i taket för gentemot Junholt för att i nästa sekund begå exakt samma misstag och många många partikamrater hängde på och totalt krossade all cred som företaget faktiskt har i nöjda kunder, goda verksamheter. Kan du överhuvudtaget se att du steg i samma potta?
Bengt Silfverstrand: Jag kan det här om avtal och vet av erfarenhet att det som står i ett avtal kan kringgås genom att manövrera med vikariat, deltider etc. Sen är det inte fråga om några kunder i välfärdsverksamheten utan om brukare. Tillgång till god vård är en mänsklig rättighet och som skattebetalara har man rätt att fordra att skattemedel som satsas i välfärden ska återinvesteras i verksamheten ifråga.
Dagens Samhälles är en del av carema,kolla deras ägare och chef.
Sven, Dagens Samhälle ägas av kommunerna, SKL. Och du själv, vilken organisation jobbar du för?
Bengt Silfverstrand: Det gör verkligen inte saken bättre, då tjänstemannastyrda SKL blivit något av en stat i staten.
För mig är det självklart att vård och omsorg skall bedrivas efter medicinska kriterier och inte efter ekonomiska kriterier.Vinstmaximering som incitament skall inte vara en överordnad princip härvidlag och det är paradoxalt att verksamheten bedrivs av entreprenörer som hatar skatter och älskar skattemedel.
Bengt Silfverstrand: Det är precis vad det handlar om.
Hans, det du menar är då alltså att patienterna inte ska kunna byta en läkare som de inte tror är bra, eller kunna välja annan vård och omsorg? Därför att sakkunskapen vet bäst? Som om sjukvård vore Rocket Science?
Bengt Silfverstrand: Självklart ska man kunna byta läkare. Men inbilla dig inte att det är röster ur folkdjupet som drivit fram den s k valfriheten inom t ex äldreomsorgen.
Enl. min ringa mening så gör Stig-Björn sig skylldig till ett "dubbelfel",ett feltänk som leder till ett systemfel.
Naturligtvis skall man kunna byta läkare,vård och omsorg men varför till en i första hand profitstyrd verksamhet."Valfrihet" torde mer än väl kunna rymmas inom "Non-profit" verksamhet. Det behöver man inte vara raketforskare för att inse.
Självfallet går det att förbjuda vinst, men borde man inte i så fall också förbjuda förlust? Och framförallt slöseri med skattemedel?
Att slöseriet och problemen kan hanteras inom det demokratiska systemet är nonsens. Här leverar skolorna på löpande band funktionella analfabeter. För varje ingrepp politikerna gör så försämras resultaten. Ägna lite tid åt att försöka lagstifta mot detta istället. Lagstifning mot misslyckande, inte mot de som lyckas. Kanske kommer då också karikatyrerna på socialdemokratin att få mindre med energi från verkligheten. Samt fundera över hur aktörerna kommer att gå kringgå en lagstiftning riktad mot vinster... Bengt Silfverstrand: Nu går du ner dig i kvicksanden igen. Det handlar åter igen inte om formella förbud utan om att ställa villkor för att erhålla skattemedel till drift av behovsrelaterade erksamheter. Kan du inte ge ett rakt svar på frågan varför inte Sverige i likhet med våra nordiska grannar kan införa non-profitsystemet?
Stig-Björn tycks vara besjälad av ett teknokratiskt sinnelag och ägnar sig åt "förlustresonemang" i rent merkantila termer där humanism får traska patrullo.
Stig-Björn för till Torgs om inte rent demokratiförakt så i varje fall en bristande tilltro till demokratin,vilket jag finner beklagligt.En lite retorisk fråga skulle kunna vara vari de privata vårdgivarnas iver att minska personalen består i,är det för att minska slöseriet,öka kvaliteten eller att öka profiten.Var finns evidensen för dess av Stig-Björns påstådda förträfflighet härvidlag?Beträffande Stig-Björns "analfabeter" så finns modeller i våra Nordiska grannländer att ta del av. Endast det bästa är gott nog åt folket lyder en gammal paroll,för detta finns det fog. Allt är inte till salu för trettio sliverpenningar. Bengt Silfverstrand: Ja, om man som som Stig-Björn Ljunggren försöker sig på konststycket att ha höger sko på vänster fot och vice versa, så blir gången onekligen haltande. Precis som salig Tage Erlander en gång konstaterade i polemik mot folkpartiledaren Bertil Ohlin, som försökte sig på konsstycket,men hamnade i samma rävsax som nu Stig-Björn Ljunggren.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |
Bengt Silfverstrand
 Valkrets: Höganäs, Skåne Adress: Näckrosvägen 9 260 40 Viken Mobil: 076-211 7481 Visa mina kontaktuppgifter
Senaste blogginläggen
Visa samtliga tidigare inlägg
Arkiverade blogginlägg
Sök på webbsidan
|
Kommentar av Per Kjellén - 13 maj 14:22, 2012 
Bengt Silfverstrand, Näckrosvägen 9, 260 40 Viken, Mobil: 076-211 7481, Skicka e-post till mig
Copyright © 2013 Bengt Silfverstrand, www.s-info.se
0,11719
