Ingen kan ju undgå politiken, i dagar som dessa fyllda av Almedalen på längden, bredden och  på tvären.  Lyssnade bl a på gårdagens "Debatt", där två av den svenska debattens undantagsfigurer, i fråga om humor, förre m-ledaren Ulf Adelsohn och den politiske spågubben Stig-Björn Ljunggren - svår att åsiktsregistrera - framträdde med klädsam distans till ämnet. Man behöver inte dela dessa joviala herrars åsikter, vilket jag inte allti gör, för att inse att de har en plats  att fylla bland alla alla de tråksmånsar som befolkar dagens politiska arenor.

Vad som hittills framkommit på den sakpolitiska stjärnhimlen är att moderaterna i närmast panisk rädsla för att (S) nu tagit  över den politiska dagordningen ohöljt flirtar med alla utom sina kärnväljare, som får nöja sig med att bli berikade med avdrag och skattesänkningar.  Miljöpartiet gör tappra försök att inbilla folk att det inte finns några höger- resp. vänstervärderingar i politiken utan att låtsas om att partiets miljöpolitik kräver kraftfulla statliga ingrepp.  Folkpartiets utspel om a-kassan kan väl närmast ses som den slutliga bekräftelsen på att alliansregeringens arbetsmarknadspolitik kapitalt misslyckats.  En utsträckt vänsterhand motsvaras dock av en högersmocka till moderaterna i fråga om arbetsrätten.

Folkpartiets position i svensk politik påminner en hel del om den man som stod med ena foten på spisens glödheta platta och den andra på den fortfarande kalla plattan.  I genomsnitt uppges mannen ha haft det rätt behagligt....

Så väntar vi med spänning på vad socialdemokraterna och dess partiledare Stefan Löfven ska presentera för menigheten i morgon lördag.  Löfven har tagit hem rond 1 genom taktiskt jabbande och genom att undvika raka slag (i politiskt laddade frågor)  Partiets budskap i debattartiklar, senast i DN, handlar om ekonomiskt ansvar, satsning på innovationer och kompetens.  Det är förstås viktigt men  sådant som socialdemokratin alltid stått för.  Inget nytt under solen, således. 

När nu allt ljus faller på Stefan Löfven i morgon lördag kan man förhoppningvis vänta sig något utspel. Får vi möjligen besked om hur utlovade infrastruktursatsningar ska finansieras (budgettaken utgör som flera fackekonomer påpekat härvidlag en komplicerad restriktion).  Vågar Stefan Löfven ställa sig på samma linje som en majoritet av svenska folket när det gäller att utmönstra vinstdrivna verksamheter ur välfärdens kärnområden - skola, vård och omsorg?  Får vi möjligen något besked om socialdemokratisk skattepolitik framöver?

Stöd namninsamlingen - "Välfärd utan vinst" - http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6621