I rötmånadens allra sista skälvande minuter och kräftkalasmånadens vacklande inledning drabbades den svenska statsvagnen (där enligt den skarpe 1800-talssatirikern Henrik Bernhard Palmaer "kusken sover och öket drar"* av några kraftiga skakningar på övre däck.  Svenska folket upplystes om att  politiker och ledande statstjänstemän understundom 

förser sig med vidlyftiga spenderbyxor på skattebetalarnas bekostnad.  Och i den goda staden Helsingborg på Nordvästskånes guldkust finner lokalpolitiker det mera intressant att twittra och läsa tidningar än att ta del av vad deras kollegor har att förtälja från talarstolen i stadens beslutande församling - kommunfullmäktige

Med drygt 40-årig erfarenhet av politiskt arbete på riks- och kommunnivå. bl a 33 år i Höganäs kommunfullmäktige tillåter jag mig konstatera att Helsingborgsfallet ingalunda är unikt.  Det finns tyvärr alltför många som tar sitt politiska uppdrag med en klackspark och fungerar som den ökände Linköpingsbiskopen Hans Brask (han med brasklappen) under måttot "Härtill är jag nödd och tvungen"  (d v s infinner sig till fullmäktiges sammanträden mer eller mindre ofrivilligt och öppnar sina handlingar först vid sittande bord).  Om de nu överhuvudtaget orkar infinna sig till sammanträdena, med vilket det tycks vara si och så i bl a Helsingborg.

Annie Lööfs (c), andra ministrars och deras politrukers utsvävningar på skattebetalarnas bekostnad lämnar jag i det här sammanhanget därhän.  Mycket har redan skrivits om detta.  Här koncentrerar jag mig till ofoget att försöka tjäna "två herrar" (minst!) samtidigt under kommunfullmäktiges sammanträden.

En motion om det olämpliga i att tala i mobiltelefon samtidigt som man kör bil 1996/97:T413 inleder jag med följande ord:

"Även om det påstås att Caesar kunde diktera ett brev samtidigt som han läste ett annat visar ett stort antal vetenskapliga undersökningar att människan under full koncentration  bara kan göra en sak åt gången.  Vår gärna är så konstruerad att den koncentrerat och intensivt endast kan ta emot en sinnesmodalitet i sänder."

Dessa ord har som jag ser det stark bäring på vad vi nu upplever i en del politiska församlingar där vissa ledamöter tycker det är helt i sin ordning att  twittra, manövrera med smartphones och läsa tidningar mitt under pågående session i kommunfullmäktige.  Kommunfullmäktiges ordförande Carin Wredström (m) reagerar i Helsingborgs Dagblad 11/8 starkt mot detta ofog.  Wredström förutsätter full koncentration på fullmäktiges agenda, och jag delar helt hennes uppfattning.  www.hd.se

Det gör däremot inte hennes partibroder, kommunalrådet Peter Danielsson som tycker att det är en fråga om "fördjupad demokrati" att kunna twittra under även under pågående fullmäktigemöten och att det handlar om en generationsfråga.

Det är att göra det lätt för sig.  Själv tillhör jag den äldre generationen, en åldersgrupp som under mitten slutet 80-talet var den första grupp riksdagsledamöter som fick tillgång till datorer.  Tveksamheten var stor från många håll, men jag tillhörde avantgardet då jag insåg att utvecklingen mot cyberrymden var oundviklig och att det var bättre att bejaka den från början än att tvingas in i datorsamhället när utvecklingen gått för långt.

Själv flitig datoranvändare, facebookanvändare och bloggare skulle det emellertid aldrig falla mig in att visa mina kamrater och kollegor i en beslutande politisk församling den sidvördnad och bristande respekt det innebär att sms-a, twittra, skriva på facebook eller läsa tidningen mitt under pågående möte i en beslutande politisk församling.  Liksom Carin Wredström vill jag självfallet göra ett undantag om någon ledamot har handlingar som har anknytning till fullmäktigemötet i sina läsplattor.

Hur ska man då komma till rätta med ofoget att tjäna både Gud och Mammon.  Förbudslinjen tror jag både är juridiskt och demokratiskt olämplig.  Men det borde under alla förhållanden gå att åstadkomma en rekommendation från t ex kommunfullmäktiges presidium om att användandet av tekniska hjälpmedel under pågående kf-sammanträden ska begränsas till sådant (läsplattor) som är relevant för fullmäktiges ärenden.  Sen är det ytterst den enskilde ledamotens omdömesförmåga det handlar om.

Eller för att avsluta med ett nätcitat återgivet på insändarsidan ("Min mening") i dagens Helsingborgs Daglad.  "Självklart ska man inte göra detta (twittra etc. - min anm.) under möten.  I så fall skulle det vara ok att göra det för lever under lektioner i skolan.  Politiker ska föregå med gott exempel.  Skolk och lek med mobiler är inte det."

För övrigt delar jag inte min annars i det mesta politiske åsiktsbroders - Ola Möllers - uppfattning i den här frågan: Se: http://socdemola.blogspot.se/2012/08/klart-man-ska-fa-twittra-i-fullmaktige.html?ut

Däremot delar jag helt hans bloggavrundning: "För övrigt anser jag att vinstuttag i välfärden ska förbjudas."  Skriv under uppropet "Välfärd utan vinst"

Se: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6621

* Palmaers slutsats om kusken och öket innebär i modern variant att det i dagens Sverige är de ledande politikerna, "kusken", som "sover" och det ekonomiska etablissemanget - "öket" som drar.