Halvvägs in i det svenska ordförandeskapet i EU kan vi inte se några direkta avtryck av regeringens agerande. Det började med ett Stockholmsprogram, som snarare syftade till att minska integriteten än att stärka den. Därefter har Lissabonfördraget, trots irländernas ja vid folkomröstningen, gått i sto och därtill ska läggas det möjliga fiaskot i en klimatöverenskommelse i Köpenhamn, om en dryg månad. Frågan som ska ställas är naturligtvis varför har det progressiva arbetet stannat av i EU?

Det är naturligtvis svårt att hitta en förklaring, men så klart att den svenska regeringen bör vara självkritisk och att moderaternas oförmåga att hantera utrikespolitiska frågor har spelat roll. Ex vis kan nämnas statsministerns brist på omdöme, när han trots att han lovade motsatsen till när han pratar med andra Euopeiska ledare, direkt gick ut i media och pratade om vad som sades när de samtalades vid. Jag tycker också att man kan ana en viss naiv inställning från regeringen, när det ex vis gäller deras tilltro till att USA så här omgående ska skriva över en ny klimatpolitisk överenskommelse. De borde ha mer respekt för att Obama nu sliter med en ny sjukvårdsreform och att det är bättre för hela världen att en klimatöverenskommelse kommer till stånd när Obama kanske redan i vår har fått med sig kongressen i sitt agerande.

Som EU-vän är jag inte alls glad över det taffliga agerandet från den svenska regering. Tvärtom tycker jag att EU behöver en grundlag som bygger på medborgarförslag och en klimatpolitik som håller i framtiden. Därför blev jag glad när Spanien igår presenterade sina prioriterade frågor under sitt kommande ordförandeskapet. Förutom klimatfrågan och den finansiella krisen, valde de att lyfta upp jämställdhetsfrågan. Kanske kan de redan under våren reparera de misstag som den moderatledda regeringen i Sverige har begått?

Dessutom tycker jag att det är djärvt och bra att Spanien vågar lyfta jämställdhetsfrågan i EU, samtidigt som jag som svensk tycker det är lite konstigt att Sverige inte ville göra detta. Kan det helt enkelt bero på att Sverige idag styrs av en regeringen som inte tycker jämställdheten är viktigt och där vi har en utrikesminister som helt tycks sakna insikt i frågan, i varje fall får jag det intrycket efter att ha läst ledarsidan på Aftonbladet igår.

Detta ska ställas i kontrast mot Spanien, som idag drivs av en mycket progressiv socialdemokratisk regering, som vågar driva viktiga frågor såsom ex vis jämställdhet. Med andra ord. Politik tycks fortfarande vara att vilja.