Midsommarafton - uppdaterad idag fredag den 13 juli

Jag har varit trakasserad i över 20 år
Och då menar jag inte de uthängningar på nätet och hotelser på grund av mina engagemang för utsatta barn och kvinnor i nära relationer.
Jag har valt att driva de frågorna både ideellt och politiskt. Jag vet att det finns män som också utsätts i nära relationer och att det är flest män som utsätts på allmän plats- men det är också så att det är flest män som står för våldet mot andra män.
Jag tänker inte driva den frågan utan begränsar mg till att driva våld mot barn och kvinnor. Jag är för övrigt trött på de män som alltid dyker upp som gubben i lådan och försöker vända debatten till att det är män som har det värst. Så är det inte och det vet alla vi både män och kvinnor som arbetar med frågorna.

Inte heller beror det på att jag drivit frågan om MAI, det internationella handelsavtalet som tack och lov gick i stå, eller EMU där jag var drivande mot EMU och som tack och lov inte det heller blev verklighet för då hade den svenska ekonomin varit illa ute.
Detta är naturligtvis djupt personligt och på hög nivå och antingen är det grov brottslighet eller också är det mycket privat och det är inte så många personer i min närhet som har varit med ända sen 1987.

Troligtvis är det en kombination av grov brottslighet och mycket privat. Det har jag trott ända sedan 1987 även om personerna lyckats förvilla mig då och då.

Så till de trakasserier eller jag ska nog kalla det för stallking, ofredande, olaga intrång, förstörelse med mera eller kort sagt några har jävlats med mig sedan 1987.
Som ni vet har jag och mina barn levt med skyddad identitet från just detta årtal och ett antal år framåt.

I alla lägenheter har det funnits personer som gått in och repat på möbler, målat på möbler, skrapat bort färg på möbler,skruvat upp skruvar på möbler lite i taget tills möbelben o.d. har lossnat, eller skruvat upp skruvar på brevkorg, typ IKEA tills den ramlat och papperna hamnat på golvet,  hällt ut olja, hällt ut vatten, målat svart, rött på möbler, skruvat loss duschmunstycken, tagit sönder vattenlås under vasken så att vattnet forsat ut, förstört mina blommor, när jag köpt nåt nytt har detta antingen förstörts eller om det har varit ett set till exempel bestick, har de tagit en av delarna, förstört smycken, blött ner torr tvätt innan jag hunnit ta ner den, itvättstugan i andra huset har man fläckat ner ren tvätt så att jag fått tvätta om igen,skruvat sönder ekrarna på min nya cykel så att jag kunde ha kört omkull och riskerat att dö, blivit prejad av bilar, skickat fejkade mail från personer som jag har suttit med på ett möte eller pratat med på bussen. Allt för att jävlas och för att visa att de precis vet exakt vad jag gör och jag ska minsann inte få nån frid.

Det första sabotaget på någon av mina cyklar gjordes på min gamla cykel som jag haft sedan jag var 17 och var jättebra. Den stod parkerad utanför en byggnad där jag hade ett arbetsplatsmöte. När jag skulle cykla hem hade någon saboterat bromsen så att jag for rakt ner för en backe och kunde inte stanna. Jag vågade inte hoppa av cykeln utan jag for rakt ut på den stora vägen och kunde precis väja mellan två bilar så att farten till sist avtog av sig själv. Detta var på sensommaren 1990 eller 1991.

Vill också lägga till att det senaste de gjort är att förstöra karmarna,armstöden, på en fin nästan ny fåtölj,de ser hemska ut rödaktigt målade) klippt upp sömmarna på ett par fina inneskor( kostade 80 krornor att laga dem så det blev billigare än att köpa nya, man ställer om min väckarklocka då och då, man såg till att ställa alarmet på väckarklockan så att när barnbarnen och jag kom in i lägenheten samtidigt som jag larmade av Securitaslarmet ljöd klockan. Jag fick säga till barnbarnen att jag hade dammat och kommit år klockan- vilket jag alltså inte hade. Jag har sömntabletter- de finns alltid i mitt medicinskåp- men de har jag hittat några gånger i mitt sovrum under en säng, där jag aldrig har dem efter att ha tagit bort den extrasäng som jag har när barnbarnen är på besök.

Fy för att blanda in barn, för syftet var väl att de skulle tro att det var karameller och att de skulle äta dem och somna om de leker under sängar som ju händer med barn.

Det ena barnbarnet ville gärna ha en sångbok med tillhörande skiva med sig hem från mig, sa hon i telefon, på tal om avlyssning. Vad roligt det måste ha varit att plocka bort just det skivfodralet från lägenheten. Det de inte visste var att skivan låg kvar i skivspelaren.

Videon har de mycket lämligt tagit sönder. De vet ju att barnbarnen har filmer som man spelar upp i videon.

När de gör större åverkan går de in när jag är på jobbet eller i stan- men annars går de ofta in precis innan jag kommer hem. Så att jag verkligen ser att de har varit inne.

De sprutar mitt hårspray och mina parfymer precis innan jag kommer hem. Det innebär att mina finare parfymer bär jag alltid med mig.

De sprutar även parfymerna på mina sjalar så det luktar som ett bättre, ja ni vet vad. Därför har jag inga sjalar i hallen längre.

Ja, listan på jävelskap kan göras nästan hur lång som helst.

Kan inte låta bli att nämna att jag fick en liten korg på Lövmarknaden 1963. Den har jag vårdat och i den här lägenheten har den stått på golvet i köket- lika fin som när den var ny. Visst har jag använt den till fika. Vi pratade om den på gården och jag fick beröm för att den var så fin. Ja, för vad tror ni hände. Någon har naturligtvis brutit sönder vissa delar i kanten och på locket. Kul- men naturligtvis smärtsamt för mig. Och det är så de här personerna gör- vet de att jag är förtjust eller glad för något förstör de sakerna inte helt men lite lagom så att för mig känns det inte roligt att använda dem längre.

Likadant är det med min tvättkorg. En snygg vit med blått tyg inuti. Den har man också brutiti sönder bit för bit. Får se hur länge den håller.

När jag var i Malmö på operett och kom hem på natten hade någon målat svarta tjocka ränder på insidan av mitt vita skåp under tvättstället i badrummet. Jag hade tur och kunde ta bort färgen med aceton och svinto.

Sen gick det några dagar och så gjorde någon om samma sak. Även då använde jag aceton och svinto. Fick bort nästan alltihop.

Nu sitter det en lapp i skåpet där det står : Din jävla skata.

Ett tag hade jag lite såna lappar utplacerade. Syftet att jag fick ut min frustration men mest att jag ville förnedra de här personerna lite.

Men jag orkar inte hålla på.

Jag borde naturligtvis aldrig säga eller berätta något men jag känner att jag vill kunna berätta för mina vänner om sånt jag blir glad för,  och det fastän jag vet att det slår tillbaka gör jag det.

Avlyssnad ja, i alla år och rådet från polisen är att inte prata i trådlösa telefoner eller mobiler.
Det rådet fick även min kompis som också råkat åka med i en del av trakasserierna mot mig.

Men som någon skrivit i en kommentar till mig: Säkerhetsfolk vet att man kan bli avlyssnad bara man har mobilen och /eller datorn i samma rum som man befinner sig. Det förklarar hur de här personerna kan veta precis allting.Med GPS kan de se exakt var jag befinner mig.

En av mina grannar säger att det är precis som om någon alltid vet vad jag säger. Ja, precis så är det.

Om jag känner på jorden i urnan på trappan  hinner jag bara gå upp och hämta vattenkannan och när jag kommer ner har någon annan redan vattnat. Numera känner jag inte på jorden och då går det bra. Ingen annan vattnar eftersom jag inte visar när jag gör det.

Jag och mina vänner har testat att säga vissa saker som bara vi vet om och vips händer det något som egentligen ingen mer än vi skulle kunna göra eller känna till.

Så visst är jag/ vi avlyssnade. Och naturligtvis befinner sig en del av de här personerna väldigt nära mig.

När mina pojkar var små köpte jag en leksak där man kunde höra vad folk sa på 200 meters håll och det är snart 30 år sedan. Så visst finns det möjligheter att avlyssna mer än i telefoner och i rum där datorer och telefoner finns.

Hackad dator , ja.

Vad har jag gjort för att försöka hindra det här?
Polisanmält naturligtvis men eftersom jag inte kan peka ut någon misstänkt är det svårt att utreda, säger polisen. Egentligen skulle jag kunna peka ut ett antal personer men inte specifikt vem som vid varje tillfälle gör intrången eller avlyssnar, eller står för datorintrången. Jag bara vet att de är med i byken.

I alla lägenheter utom en sattes sjutillhållarlås in. I den här som jag bott i sedan september 1999 har även Securitaslarm satts in plus en webbkamera.
Securitaslarmet larmades av och de fortsatte gå in i lägenheten. Vid kontakt med Securitas för några år sen konstaterades att någon gått in när jag inte var hemma men eftersom larmet avlarmades kunde vi inte se vem/ vilka det var.

I den senaste lägenheten där jag alltså har bott i snart 13 år har jag bott ensam. I övriga bodde även mina idag vuxna barn. Ingen av oss lider det minsta av någon förstörelselusta och är dessutom uppfostrade till att vara rädd om saker.

Det finns bilder på det mesta av förstörelselustan om ifall att polisen kan få fram misstänkta.

Jag har naturligtvis fått lära mig att leva med det här. Jag har strategier som gör att jag ändå klarar av min vardag och har haft väldigt flyt med de frågor jag arbetar med och naturligtvis har jag många goa vänner som stöttar till hundra.
Givetvis är jag kränkt , ledsen och förbannad. Av och till trappar de ju upp förstörelselustan i lägenheten i synnerhet när jag inte reagerar synligt eller berättar för folk.

Jag kontaktade polisen där jag har haft en kontakt som varit med nästan lika länge som det här har pågått och senast tyckte han att jag skulle sätta in en webbkamera.
Omständigheter gjorde att detta inte blev av förrän söndagen den 2 juni. Då hjälpte sonen mig och allt blev jättebra.
Det hände ingenting på 4 dagar. Ingen var inne och inga larm i mobilen heller förrän på torsdagen då jag var på kyrkonämnden- då kom det en bild ifrån lägenheten, men ingen person syntes på bilden.
Antingen hade de manipulerat kameran eller tagit sig in i systemet.
Jag fick flera larm när jag var på jobbet, när jag var i tvättstugan och när jag satt vid kortsidan av mitt hus de följande dagarna. Jag visade mina grannar och mina arbetskamrater.

Bestämde mig för att polisanmäla och hör och häpna när jag satt och väntade på polishuset kom det ännu ett mail med bild ifrån lägenheten- men ingen person syntes. Naturligtvis en demonstration om att de visste att jag var hos polisen.
Pratade med sonen- vi kom överens om att jag inte programmerade in systemet för mail- jag förstod ju nu att de var inne i systemet och skickade stillbilder bara för att terra.
De går naturligtvis in i lägenheten igen och jag har fått bearbeta besvikelsen över att det inte gick att komma på dem den här gången heller.

Idag gick jag till bankomaten och larmade som vanligt webbkameran innan jag gick ut-- lite jobb ska de väl ha, tänker jag. Man ställer ju in kameran innan man larmar och det gjorde jag idag också.
När jag var nästan framme plingade det i mobilen men jag tittade inte för mobilen var i ryggsäcken och samtidigt som det plingade körde en taxibil med en utländsk chaufför alldeles bredvid mig i långsam takt och till och med stannade till och tittade. Jag skakade på huvudet, bilen gled vidare. Samtidigt dök det upp en annan man med en precis likadan väska som jag har till bassängbadet. En sån väska är ovanlig- fått beställa den.Den mannen gick demonstrativt långsamt före mig in i lokalen och såg inte ut att veta vart han skulle. Badet är stängt idag. Det är Midsommarafton. Kollade också mig.  Taxibilen stannade där jag gick in-och gick ur bilen och in i lokalen där jag tog ut pengar och båda männen stod en bit bort och tittade på mig när jag kollade mobilen – och vad hade jag fått? Jo, ett mail som visade att någon manipulerat kameran och ställt in den så att den riktades mot taket.

Förmodligen blev de väl sura när jag inte ville ha mail med bilder på en tom lägenhet och nu tänker de gå in i systemet och rikta kameran för varje gång man gör det får jag ett mail som visar den nya riktningen i lägenheten. Jag får väl stänga av ljudet på mobilen istället.

För att det inte ska råda några tvivel borde det alltså bara vara jag som har acess till att rikta kameran- det gjorde jag innan jag gick hemifrån- och jag garanterar att den inte riktades mot taket. Mailen kommer omedelbart om man gör en förändring och jag befann mig alltså på vägen i riktning mot bankomaten en kilometer från mitt hem när det kom.

Jag har givetvis en logg.

Mannen med väskan försvann när han förstod att de var iakttagna och taxichauffören gick förbi mig när han förstod att jag kollade honom. Vart han nu skulle ta vägen i tomma stängda lokaler.

Jag vill tillägga att det är flera år sedan som bilar försökte preja mig eller gled upp bredvid mig och stannade till för att ofta rivstarta eller som nu vänta ut mig tills jag kom fram dit jag skulle. Att tuta på mig i varje vägkorsning och varje gång jag går in eller ut någonstans hörde också till vanligheterna. Att blända mig med billyktor, speciellt vintertid är tydligen också väldigt roligt.

Allt det här började redan på den gamla orten.

Som ni förstår har personerna bestämt sig för att jag aldrig ska få ro.

Då 1987 när vi fick skyddad identitet var jag med och avslöjade en liga som stal på ett bygge på den gamla orten- helt oavsiktligt eftersom jag var uppmärksam på den terror som jag redan var utsatt för åkte detta med i svepet. Jag var också med och avslöjade grova knarkbrottslingar som bodde granne med mig på den nya orten. Det ingick både svenskar och utlänningar i den härvan.

Jag ska väl också tala om att Hyresgästföreningen och några andra var med och tipsade polisen. Hyresgästföreningen hade också samtal med de ungdomar som var inblandade där de berättade hur farligt det var att missbruka och att umgås med de utlänningar som också var inblandade i härvan. Så hade även skolsköterskan. Vi var alla djupt oroade och både skolsköterskan och jag och en väninna, som kunde namnge ungdomarna, samt Hyresgästföreningen visste precis vilka ungdomar som var inblandade.

Tycker också det är viktigt att berätta att en av poliserna som under många år undervisat om farligheterna med droger och alkohol och fick ta emot en del av tipsen, visade sig efter en tid själv vara missbrukare och inblandad. Tacka sjutton för att allt kunde fortgå. Den polisen avskedades senare från sin tjänst som polis.

De som stod för distributionen dömdes senare till 8 års fängelse och livstids utvisning. Övriga inblandade vet jag ingenting om.

Naturligtvis fanns det ett antal svenska vuxna som också var med i härvan.Jag vittnade aldrig på grund av min skyddade identitet. Jag förhördes heller aldrig på grund av samma anledning.

Men visst var jag med och tipsade.

Jag hade kontakt med en manlig fritidsledare som även hade hand om mina barns beskydd. Han var kompis med chefen för dåvarande Narkotikaroteln och förmedlade kontakten dit.

Den personen är fortfarande högste chef för Narkotikaenheten.

Jag har brutit samman några gånger och det har de naturligtvis tyckt var jätteroligt. Men nu är det 10 år sen och som sagt man lär sig att leva med eländet helt enkelt för att man måste.

Vad som är hönan och ägget vet jag efter alla år fortfarande inte. Polisen har gjort några tappra försök i synnerhet med mailen. Men jag har inte stort hopp om en lösning. Jag har förut berättat på min blogg att jag fick hjälp att ta fram IP-numren till de som skickade mailen. Det har också funnits personer i min närhet som helt plötsligt har rodnat väldigt när de har sett mig. Naturligtvis har jag undrat varför- men jag har inga svar. Vad gäller IP-numren fick inte polisen då använda sig av dem eftersom detta bara skulle räknas som ofredande och det ger inte 2 års fängelse vilket då krävdes för använding av dem som bevis.

Och som sagt så länge jag inte exakt kan peka ut vilka som går ut och in i min lägenhet agerar inte polisen.

En sak är i alla fall säker. Dataexperter är de . Tid och pengar har de. Besatthet har de. Barnsligt är det. Betalda förmodligen av någon väldigt kränkt person. Jag har svårt att tänka mig att grova brottslingar gör sånt här på den här nivån utan betalning och utan instruktioner om hur exakt det här ska gå till.

Eftersom kanske inte alla läser kommentarerna lägger jag idag den 5 juli till en av mina svarskommentarer. Där står att precis som när polisen försökte utreda mailen möts jag av ett antal djupt rodnande människor, samma som då efter att det här inlägget skrevs. Jag tar det som att allihop har varit om inte direkt aktiva så väldigt medvetna om vad som har pågått mot mig i alla år. Må dessa skitstövlar skämmas varje gång de möter mig, och må de frukta om jag någon gång får så mycket bevis som behövs.

Trevlig Midsommar!
Hälsar
Eva-Britt

P.S Jag ber om ursäkt för att jag uppdaterat flera gånger- men jag har helt egoistiskt behövt ösa ur mig en del av de trakasserier jag har utsatts för. Men nu tror jag att jag kan sätta punkt. Tack för att ni orkat läsa.  Jag kommer att fortsätta mitt arbete för att hjälpa främst utsatta barn. D.S

PPS. Jag har fått veta att det spekuleras hej vilt om detta inlägg på bloggar och till mig om mig. Det är förunderligt att ni inte har annat att lägga tiden på. Att sitta och gissa huruvida det är på ena eller andra sättet verkar för mig vara det som är riktigt riktigt sjukt. Och det är samma gamla gäng som tycks vara i farten. Det tycks vara ett enda svamlande med den ena sjuka teorin efter den andra och en tro på att det som skrivs på de här bloggarna  verkligen lyfter sakfrågorna och era egna personer. I själva verket är det tvärtom. Riktiga lågvattenmärken.

Vi som blir uthängda på era bloggar och är så att säga offentliga personer står allihop med namn ,adress och telefonnummer. Ni behöver bara lyfta luren för att få svar på era frågor. Men det är klart. Vad ska ni göra om ni inte kan fantisera och fortsätta med era sjuka teorier? Vad ska ni då skriva om?

Vad beträffar min gamla cykel där bromsen saboterades så att jag kunde ha förolyckats- rena turen att jag inte gjorde det- handlar det inte om en gammal sliten cykel- den var relativt nyrenoverad- och den fungerar alldeles utmärkt än idag fastän den är 47 år gammal. Den används av en 20-årig tjej som fick den av mig för flera år sedan. Vad beträffar den nya cykeln berättade cykelhandlaren tillika reparatören för både polis och tv att det var sabotage och att man skruvat ekrarna lite i taget så att när de till sist lossnade vred sig hjulet som en åtta.

Så om det är några som har konspirationsteorier och har haft i många år är det ni som står för de här bloggarna och inget hellre vill än att vi som blir diskuterade ska ta åt oss. Men vi fortsätter att jobba på med våra frågor oavsett vad ni skriver. Vi tar inte åt oss ett dugg. Och vi läser sällan vad ni skriver men ibland har vi behov av att tala om för de som stöttar oss och för er vad vi tycker om ert bludder.