|
Centern i Jämtland gjorde ett uselt val 2010. Partiet förlorade oppositionsrådsposten i landstinget. I Östersunds kommun blev Moderaterna största parti, en plats som Centern länge haft. Och i Strömsund förlorade man makten, liksom i Berg. Det var ett fiasko i ett av Centerns starkaste distrikt. Nu får Centern en hjälpande hand. Av Socialdemokraterna i Östersund, som hittills styrt med hjälp av V och MP. Nu har V kastats ut från Rådhuset och budet har därför gått till Centerpartiet, som också innehar posten som oppositionsråd. Var det någon som sa att politik är administrerandets konst? Nu vet vi inte om C nappar men partiet brukar ju inte tacka nej när det finns plats kring köttgrytorna. Det är besynnerligt att Socialdemokraterna i Östersund är beredda att ge Centern stort inflytande i kommunen. Man är fjärran från den nationella retoriken, där C stämplas som ett starkt högervridet nyliberalt parti. Nu heter det att det är skillnad på politiken på riksplanet och i kommunerna. Något ligger det ju i detta. En del kommunpolitiker gillar att betrakta kommunen som ett (eget) företag där man ska optimera effektiviteten. Principer och ideologi får andra sköta. Nu lär det inte bli några kulturkrockar om Centerns Carina Zetterström tar plats i kommunledningen. Den socialdemokratiska politiken är redan så utslätad och anpassad till ett slags standard för Sveriges Kommuner och Landsting att ingen kommer att märka någon skillnad. S, MP och C kommer att administrera vidare. Och då det gäller att bereda marken för privata entreprenörer inom vård, skola och omsorg kommer inte Zetterström att finna något större motstånd. När politiska skiljelinjer upphör och när allt blir en grå geggig mittenmassa försvinner för många motivationen att hålla på med politik. När socialdemokratiska kommunalråd mest låter som Jan Björklund eller Caremadirektörer, när Centern snabbt tar skuttet från oppositionsbänken till regeringssidan, kan man undra hur stor lockelse makten i sig har. Detta att få bestämma. Sedan har innehållet inte så stor betydelse. Den socialdemokratiska regeringen hade regerat sönder sig år 2006. Det var slut på kreativiteten och glädjen, på nya idéer och infallsvinklar. Mitt intryck är att den socialdemokratiska kommunledningen i Östersund också nått vägs ände. Nu är det makten i sig som återstår. Det finns all anledning att glädjas över de socialdemokratiska framgångarna efter partiledarskiftet. Ibland kan personskiften betyda mycket för politikens möjligheter.
2012-03-02, 08:23 Permalink 3 kommentarer
I morgonsoffan: EU-minister Birgitta Ohlsson och Leif Pagrotsky. Som att se en flugviktare möta Muhammad Ali.
2012-03-02, 08:19 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Pagrotsky Birgitta ohlsson Sedan valet har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet styrt Östersund. Nu har V kastats ut, bland annat för att partiet vill höja skatten och motsätter sig en ytterligare utförsäljning av omsorgen. Istället har S och Mp vänt sig till Centerpartiet med en fråga om samverkan. Det partiet har också oppositionsrådsrollen (Carina Zetterström) och ingår som en naturlig del i den borgerliga alliansen (där Moderaterna är största parti). I sak tycker jag att Vänsterpartiet har rätt vad gäller skatten och privatiseringar och jag är övertygad att många andra som röstade med S tycker detsamma. Men om S-ledningen i kommunen inte anser att V kan vara kvar är det minst sagt anmärkningsvärt att budet går till Centern, det parti som länge gått i spetsen för kampen mot den rödgröna alliansen i kommunen. Inte trodde väl S-väljare år 2010 att deras röst var ett stöd för Centern. En förklaring till utvecklingen kan ju vara att S-ledningen i Östersund gärna sneglat på borgerliga lösningar och vurmat för privatiseringar. Man markerar mot Vänsterpartiet men samarbetar gärna med Centern. Typiskt. I fråga om privatiseringar av exempelvis äldreomsorgen krävs det ett starkt förstoringsglas för att upptäcka skillnader mellan S och den borgerliga oppositionen. Och denna otydlighet har, på ett större plan, orsakat ett stort tapp för Socialdemokraterna. En lösning kan ju vara att Socialdemokraterna lämnar Rådhuset och låter oppositionen i kommunen ta det politiska ansvaret. Ytterst måste det vara den socialdemokratiska partiorganisationen som avgör detta. Men det finns alltid en risk för att ledande företrädare växer ihop med makten och alltid presenterar lösningar som innebär att de själva blir kvar. Och hur ska det gå 2014 när man ska angripa Centerpartiet och samtidigt har bjudit in partiet i maktens salonger?
2012-02-28, 19:47 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Östersund Socialdemokraterna Zetterström I valet 2010 fick Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna tillsammans 19,3 procent. I United Minds undersökning denna vecka fick de tre partierna 13,6 procent – och Centern var med 3,9 procent ute ur riksdagen. Samarbetet i alliansen leder till att Moderaterna massakrerar de tre andra partierna. Om C, FP eller KD profilerar sig så finns risken för att regeringssamarbetet försvåras eller kanske havererar. Och om man inte gör något så finns risken för att man åker ur riksdagen i valet 2014. Det fanns stora förhoppningar att partiledarbytet skulle leda till ett uppsving för Centern. Men så blev det inte. 3,9 procent är en extremt låg siffra men andra undersökningar visar att C ligger klart under valresultatet. Och vilken fråga förknippar man med Centerpartiet? Ingen. Partiet har lagt sig platt för Moderaterna och helt utplånat den egna identiteten. Hur högt pris är man beredd att betala för att regera vidare?
2012-02-14, 12:21 Permalink 1 kommentarer
Andra bloggar om: Centern Lööf Alliansen Från dagens opinionsmätning noterar jag detta: Centerpartiet är ute ur riksdagen. C noteras för rekordlåga 3,9 procent och har nu passerats av KD, som får 4,7 procent. Centern bytte nyligen partiledare så den vägen är stängd. Tänk om man skulle satsa på att istället satsa på en ny politik: bort från den Thatcheranknutna nyliberala politiken till en klassisk folkrörelsepolitik. De centerpartister som pläderade för Anna-Karin Hatt lär väl fundera ”hur skulle det ha blivit om Hatt vunnit?” +++ Leif Pagrotsky (S) påpekade i SVT att krisen i Grekland inte bara är grekernas fel utan även EMU:s. Det är ett viktigt påpekande. De som i första hand värnar valutaunionen (Merkel, Sarkozy och även en del svenska socialdemokrater) har ett intresse av att ge grekerna all skuld. Deras fina skapelse skulle ha varit perfekt om inte grekerna suddat i böckerna. Grekland är en mycket liten del av eurozonen. Hur kan det utlösa en allmän kris i hela valutaområdet? Och vad händer vid nästa kris? Ska åtstramningspolitiken då bli än hårdare för att man, som det heter, ska skapa reda i affärerna? Av tradition så har ju socialdemokrater sagt att man inte kan svälta sig ur en kris. Men numera tycks en del tro på metoden, åtminstone när det är greker som drabbas.
![]()
2012-02-13, 08:42 Permalink 0 kommentarer
Läser en bra ledare i Sundsvalls Tidning som tar upp Dagbladets (S) Putinbeundrande politiske redaktör. Jag skrev i ämnet i ett inlägg i fredags.
2012-02-11, 09:08 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Dagbladet Sundsvalls tidning Syrien Dagbladet i Sundsvall (S) har ungefär samma förhållande till Ryssland som gamla Norrskensflamman hade till Sovjetunionen. Devot. Undergiven. I ledaren i fredagens tidning finns inget beklagande över att Ryssland och Kina stoppat FN-aktioner mot regimen i Damaskus. Istället är ledaren ett omtugg av vad Rysslands utrikesminister sa efter mötet med sin allierade, president Bashar al-Assadd. Att Ryssland vill fortsätta oljeaffärerna med Syrien och odlar relationerna med folkmördaren al-Assad kan jag begripa men det är svårare att förstå varför en S-tidning vid Norrlandskusten ständigt ska företräda den halvdemokratiska regimen i Kreml. Men dessbättre gör andra socialdemokrater klarare analyser, exempelvis Aftonbladet, som företräder en linje i Olof Palmes, inte Putins, anda.
2012-02-10, 15:12 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Dagbladet Syrien Olof palme Norrskensflamman Dagens ledare i Piteåtidningen handlar om kärnkraft och fotogen. Namn som nämns: Stefan Löfven och Maud Olofsson. +++ Var på bilverkstaden i stan klockan sju i morse och fick bilen fixad. Det är en Saab från 2001 så jag hoppas att servicen finns kvar så länge bilen rullar. +++ Två unga grabbar döda i skoterolycka i Rönnöfors. Årets isar är förrädiska. En led som är ok på tisdag kan vara livsfarlig på torsdag. Det säkraste är att försöka undvika isar, nu när det är som det är. +++ Odell får tydligen sparken som gruppledare i riksdagen. Inget att säga om det. Mest rimligt hade väl varit om Odell frivilligt klivit åt sidan när han förlorade partiledarmakt. Men den typen av agerande är tydligen helt främmande för KD-veteranen. Jag har skrivit ledaren i dagens utgåva av Piteå-Tidningen. Den handlar om Fredrik Reinfeldts förslag att alla ska jobba tills de är 86 – eller vad det nu var... ![]()
2012-02-08, 09:15 Permalink 3 kommentarer
Andra bloggar om: Reinfeldt Pension Nästan varje dag är Angela Merkel och Nicolas Sarkozy i teve-nyheterna. Hon för förbundskansler i Tyskland, han president i Frankrike. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso syns mer sällan. EU-parlamentet lever i en medial skugga. Det är Merkel och Sarkozy som kliver fram som EU:s egentliga ledare, de som fattar alla avgörande beslut, mästrar grekerna, pressar på andra länder och stakar ut en väg med mera makt för unionen. Det är två av Europas stormakter som dominerar och det är inte alls överraskande. Dessutom är det två av de ledande högerpolitikerna på kontinenten. Förmodligen kommer utvecklingen mot mera union att fortsätta. Och när någon vinner förlorar någon annan. I det här fallet är det de nationella parlamenten som tappar makt och inflytande – inte till det folkvalda Europaparlamentet och inte till EU-kommissionen utan till två stormaktsledare, vars nationella intressen gagnas av ett EU som agerar stödtrupp. När vi hörde om allt det fina med EU var det inte så många som varnade för att Unionen skulle bli en maktapparat för de stora länderna. Ja, det fanns ju till och med en del som beskrev EU som ett stort vänsterprojekt. Och nu då? Merkel och Sarkozy anpassar Unionen så att den tjänar de stora ländernas intressen, med försäkringar om att det är för allas bästa. Om det varit centralbyråkrater i Bryssel som skött Greklands ekonomi skulle väl landet aldrig ha råkat i en sådan djup kris. Merkels och Sarkozys ständiga framträdanden bekräftar de värsta farhågorna med en union som blir alltmera centralstyrd. EU:s framtid avgörs i Bonn och Paris. ![]() |









