Det kändes bra, när jag hade ett samtal med ordförande i kyrkorådet. Vi vill båda få till ett bra arbetsklimat i kyrkorådet. Jag uppfattade det som, att vi från båda sidor skulle göra ansträngningar för att förbättra både stämning och arbetsklimat. Vi kom också överens om att träffas i januari någon gång och fortsätta samtala. Jag gick ifrån mötet med stora förhoppningar om att nu kanske, äntligen, så skulle vi mötas i diskussionerna och kunna lyssna på varandra och varandras åsikter och önskemål. Dessutom talade jag med vederbörande på telefon några dagar senare, vilket också faktiskt gav mersmak. Nu skulle vi säkert kunna föra dialoger i stället för att lyssna på monologer och då känna oss tvungna att reservera oss och även överklaga.

Så i dag skall vi ha ett extra kyrkoråd och ett extra kyrkofullmäktige, där bl a den reviderade budgeten skall antas. För att vi i oppositionen skulle kunna se riktigheten i det nya förslaget, så begärde vi ut aktuella budgetsiffror. Vi måste ju tala samma språk. Där tog det stopp! Det ansågs inte nödvändigt att vi fick, de för oss, nödvändiga siffrorna. Nu skulle man ev se över, om man kanske (ni ser vad många om och men) möjligen kunde ge oss materialet. Men klockan är snart 14.00 och vårt möte börjar kl 16.00 Dessutom är det inte bara några få siffror eller sidor som det handlar om. Detta leder i värsta fall till att vi åter igen måste reservera oss, för hur skall vi kunna ansvara för en budget vi inte kan kontrollera riktigheten i?

Är det konstigt att vi känner oss kränkta och överkörda?

Tillägg: Vid fjortontiden så fick vi meddelande om att vi får ta del av siffrorna!