|
Idag träffade jag och mannen en fd granne på COOP. En äldre dam, som förgyllde vårt boende då. Nu verkade hon, med ålderns rätt, äldre och tröttare. Därför så underbart härligt att mötas av henne ansikte som verkligen sprack upp av glädje över att möta oss. Det gjorde ont att höra att hon inte orkar flytta från det radhus hon bor i. Samtidigt så pekar det på vikten att fatta ett sådant beslut när man orkar. Sedan är det lite för sent. Jag minns henne när hon stod och "skrapade" fönsterramarna med en nagelfil, för sonen skulle komma och måla dem senare. Han bodde rätt långt härifrån och då ville damen ha grundarbetet gjort! Samma dam besökte ofta en närliggande kyrka, en kyrka som vi nu tvingas sälja pga ekonomin. Hur ska jag kunna hjälpa henne att besöka den kyrka vi har kvar i församlingen? Visst, jag kan hämta och köra henne, inga problem, men då krävs det planering även av den gamla damen. Den lasten vill jag inte lägga på henne. Hon kommer alltid att finnas kvar i vårt minne för sin realistiska syn på tillvaron och livet. Jag kommer också att komma ihåg henne för hennes intresse av vad jag skrivit i vår lokala tidning. Det är något jag är oerhört stolt över! ![]()
2012-03-23, 19:43 Permalink
Andra bloggar om: Möte i vardagen
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |








