|
Vi går mot en jul och vi sjunger om att envar eller din slav (beroende på översättning) är din broder. Men nyheterna handlar om att utförsäkrade och arbetslösa med liten eller ingen A-kassa skickas till Alliansens nya Utanförskap. De som får försöka klara sig trots att de i denna riskkapitalismens tid fått veta: Du är inte lönsam lille vän.
Till råga kan vi idag läsa vad sex förädrapar skriver i Aftonbladet:Våra barn har mött utmaningar i livet i form av handikapp eller kroniska sjukdomar och får därför inte tillträde till det privata barnsjukhuset Martina. Där har man glömt budskapet: Låten barnen komma till mig.
Jag erinrar mig vad en katolsk pater sa på ett möte med politiker om ideologier. Glöm inte den viktigaste regeln av alla. Människor har lika värde. Det måste vägleda er i besluten. Uppväxt med 11 syskon i en arbetarfamilj som inte fick samma chans som rikas barn förrän socialdemokratin införde en skola för alla tänker man när det nu åter ska göras skillnad beroende på plånbokens innehåll: Låt oss göra revolutiion med penna och argument som vapen mot ett Sverige där det som nu ska garanteras alla tas över av marknadsekonomins riskkapitalister. Där människan inte är mål utan medel.
Tord Oscarsson
2008-12-23, 16:33 Permalink
Andra bloggar om: Skillnad mellan barn Allianspolitik
Angående barnen som inte får komma till Martina. Uppenbarligen väntar de på någon form av vård, eftersom de gnäller över att de inte får vård på Martina.
Hade de fått komma till Martina om Martina inte funnits? På vilket sätt hade det hjälpt barnen? Om andra barn med samma sjukdomar köper vård på Martina, kortar eller förlänger det kön i landstinget?
God Jul Tord.
Sverige hade inte haft någon industri utan riskkapitalister. Det har varit och är alltjämt nödvändigt att det finns kapitalister som är beredda att satsa pengar på osäkra projekt. Alfred Nobel och Wallenbergarna är typiska sådana. Om alla bara skulle satsa på redan säkra kort skulle utvecklingen obönhörligen stanna upp. Så var glad förvarje riskkapitalist du kan hitta. Gunnar Westman
Wallenberg var en kapitalist ja. Men han accepterade att politiken skulle sköta fördelningen och kapitalisten tillväxten. Han såg det också som naturligt att vård, skola och omsorg som skulle tillkomma alla på lika villkor var en samhällets angelägenhet.
Det är ingen tvekan om att den nyliberalism som växte sig stark på 80-talets präglats av Milton Freidmans åsikt att samhället och politiken skulle sköta bara det marknaden inte ville befatta sig med. Samhället och politiken skulle trängas tillbaka. Inför valet 2010 är det tveklöst så att socialdemokratin kommer att kräva ett samspel mellan samhället och kapitalet och att samhällets krav innebär att välfärd skall tillkomma alla på lika villkor. Det innebär också att resurser till exempelvis sjukvård inte får vara förbehållet bara dem som kan betala ur egen plånbok.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







