Jag läser bloggar och diskussionsinlägg på nätet. Det handlar om Mona Sahlin som i ett reportage i Expressen för en tid sedan beskrevs som Älskad,Hatad,Hotad. Vi fick en interiör i en artikel som faktiskt var bra i sin uppriktighet med känsla för empati. Uppriktighet låg i vad Mona fått uppleva i sitt liv. Att hon stått ut - att hon står ut. Brev med fruktansvärda hot och innehåll. Förföljelser i media som kräver att hon ständigt bevakas. Självfallet lämnas inget åt slumpen efter det som hänt viktiga politiker som stått henne nära. Jag tänker förståss på Anna Lindh och Olof Palme.

Jag tänker: Nu är det dags att sluta leden. Vi har valt en erfaren, klok, kunnig partiledare som inte pekar med hela handen i alla frågor utan vill  ha rådslag med oss partivänner.

Jag har upplevt det senaste året som det mest demokratiska i vårt parti. Massor av rådslagskvällar, nya medlemmar, unga  kommer från gymnasiet och vill vara med.

Nu ska det inte  handla om person utan politik för alla som lider av och misshandlas av Alliansens politik. För så är det. Det gryr ett uppror mot orättvisorna. Det planeras möten och demonstrationer. 

Tord Oscarsson