Mona Sahlin var tydlig och skarp i sin partiledardebatten i dag. Reinfeldt körde med en demagogi i kolossalformat. Mona var överlägsen i debattdialogen med den fabulerande Reinfeldt. Han skröt om sin politik utan en stavelse om brister som lett till ökade socialhjälpskostnader, kriser i sjukvården, ökade klyftor, ökade skillnader mellan olika delar av landet, ökad arbetslöshet, kris i den svenska bilundustrin.

Maud Olofsson fokuserade på skatter utan att man kunde begripa om hon hade några fakta för sitt orerande.

Sedan kom Jan Björklund och pratade om  kärnkraft och spolade alternativa energikällor. Major Björklund lägger sig i en skyttegrav och skjuter skarpt utan att träffa.

Mona fortsätter att var tydlig med att beskriva ett alternativ till Alliansens politik. Göran Hägglund  erkände att S,V,Mp då gjorde ett berömvärt arbete för att få igång ekonomin och jobben efter 90-talskrisen. Mona hävdade att det kommer De Rödgröna att klara även efter nuvarande kris.

Hon upprepar att det då gäller att sluta med att låna 100-tals miljarder för att sänka skatten med en fördelning så att de rikaste gynnas.  

Lars Ohly och Peter Eriksson göra klara markeringar i både debattinlägg och repliker. När radioreferatet bryts kl 12 känner jag spontant för att ge stort beröm till Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly för en tydlig,saklig linje i debatten.

Alliansen företrädare utvecklar ett ordfyrverkeri där de väljer att skryta med sin politik och hotar med vad som kan hända om oppositionen tar över. Det liknar lite det som S drabbades av före 2006. Då upprepade Göran Persson och Pär Nuder Vi är stolta men inte nöjda. Skillnaden är att Alliansråden bara låter stolta och nöjda 

Tord Oscarsson