|
Debattörerna: Många har inte råd med mat för dagen
Sedan 1968 har föreningen Ny gemenskap erbjudit mat och viloplats för den som behöver stöd för att ta sig genom vardagen. Ny gemenskap startade som en vision om ett annorlunda samhälle, en gemenskap där ingen åsidosätts, där alla accepteras och ingen kallas avvikande. I vår öppna verksamhet på Kammakargatan i Stockholm har vi kunnat se hur samhället förändrats.
Läs mer Tord Oscarsson
2010-12-06, 18:52 Permalink
Mycket skrämmande läsning att det ska vara så här i Sverige år 2010.
Samtidigt åtnjuter välbärgade bostadsägare frikostiga ränteavdrag, ROT-avdrag och låg fastighetsskatt. Känns som man har prioriterat ganska mycket fel någonstans. Bidrag och subventioner ska bara vara till behövande och då på en rimlig nivå så dessa kan leva ett drägligt liv. Nu finns det så många generella bidrag för icke-behövande att de som verkligen behöver dessa lämnas utan.
Jag vill kommentera Leifs kommentar. Håller helt med. Och borde inte de socialförsäkringar (som felaktigt kallats för bidrag) gått före -bidrag.? Kontentan är att de besuttna har nu både Rut och RotBIDRAG. Ombytta roller. Jag undrar vilka "ingenjörer" som har designat det här.Hur samtalen fördes,hur ideerna flödade.Man kan föreställa sig hånskratten.
Det handlar tydligen om ett ganska litet antal personer, som hamnar i direkt misär, kanske några tusen. De skulle ha kunnat hjälpas med ett minde anslag från kontot för oförutsedda utgifter i statsbudgeten. (Med "minde" anslag menas i detta sammanhang kaske ett par hudra miljoner per år).
Folk försvinner ur statistiken av olika anledningar. En del blir så sjuka av misär, som de tvingas leva under, så att faktiskt kvalificerar sig för ny sjukersättning, andra dör och en del uppnår pensionsåldern. Ett fåtal får kanske arbete, evt i något sysselsättningsprojekt. Sedan har vi den sannolikt stora grupp som lever på besparingar eller släktingar. Har inte de / vi betalat skatt för att få något tillbaka? Att arbetslösa och sjuka tvingas leva på personsliga besparingar eller släktingar är inte acceptabelt i ett högskattesamhälle, som Sverige fortfarande är. De som tvingas leva i direkt misär, är alltså sannolikt inte så många, det behövs inga skattehöjningar för att hjälpa dem. Och därför ska de inte användas som argument för en så kallad socialdemokratisk skattepolitik. Det ger bara regeringen något att skylla ifrån sig på, när de inget gör. De har fått väljarnas förtroende för att fortsätta att sänka skatter. Och många tror att det inte finns några utförsäkrade, att det är en socialdemokratisk myt. Vad vi nu ser, är hur regeringen struntar i en minoritet, som är för liten för att vara något slags tungan på vågen på valdagen. Väljarna vill ha en socialdemokratisk välfärdspolitik (flera tror att vi fortfarande har det!) som finansieras med en borgerlig skattepolitik. (Som vi fortfarande inte har - det vi har är rätt så stora rester av den socialdemokratiska skattepolitiken.) Jag tror inte att särskilt många vill ha höjda skatter för EGEN del när det kommer till kritan. Vad jag vill säga med detta resonemang är att väljarna kräver något till synes omöjligt: En socialdemokratisk välfärdspolitik som finansieras med en borgerlig skattepolitik. Sannolikt vill de också ha en koalitionsregering mellan S och M, med Anders Borg som finansminister och någon sosse som´socialminister. Vad jag också vill säga är att det behövs ett rejält omtänkande hos S om sambandet mellan skatter och välfärd. Jag begär inte det omöjliga, men det behövs en kritisk granskning inom alla samhällsnivåer (stat, landsing och kommuner) om hur man har låtit pengar fara iväg till politikers egna favoritprojekt. Inte minst under förevändning att de ska generera vinster i framtiden. Ofta rena bluffkalkyler och gissningar. Detta att s-politiker har lekt företagare med skattepéngar som riskvilligt kapital, har kritiserats hår av de borgerliga partierna. Men så fort de har vunnit ett val, så har de själva smittats av sjukan. Man kan fråga varför dessa borgerliga politiker (har de inte den rätta ideologin?) har gått till det privatá näringslivet om de så duktiga på riskkapitalförvaltning, som de själva inbillar sig varje gång de har tagit över något socialdemokratiskt förlustprojekt. Nej, de har sannerligen inte lyckats bättre med det än sina socialdemokratiska företrädare!
I föregående inlägg skulle det förstås ha stått: Man kan fråga varför dessa borgerliga politiker (har de inte den rätta ideologin?) INTE har gått till det privata näringslivet, om de är så duktiga på riskkapitalförvaltning som de själva inbillat sig varje gång de har tagit över o. s. v.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







