Bolagen utvecklas bättre med staten som ägare

I onsdags sade riksdagen nej till fortsatt utförsäljning av en rad statliga bolag.
- Det är det största bakslaget hittills för den borgerliga minoritetsregeringen, konstaterar IF Metalls ordförande Stefan Lövfen och Socialdemokraternas näringspolitiska talesperson Lars Johansson i en debattartikel i Dagens Industri.

De aktuella bolagen fyller viktiga samhällsfunktioner. Genom att behålla Vattenfall får vi ett verktyg för att påskynda den gröna omställningen av energisystemet. Dessutom är industrin beroende av en långsiktig och pålitlig energiförsörjning för att kunna behålla sin konkurrenskraft och där utgör Vattenfall i statlig ägo en viktig pusselbit. 

Ett SBAB, med rätt styrning, som kvarstår i statlig ägo kan användas för att skärpa konkurrensen och främja stabiliteten på bolånemarknaden. Riksdagens nej till en börsnotering av Posten Norden innebär bättre möjligheter att utveckla en snabb och säker postservice i hela landet. TeliaSonera kontrollerar viktig strategisk infrastruktur som det fasta kopparnätet och stora delar av bredbandsnätet, tillgångar som inte hursomhelst kan släppas iväg till privata eller utländska intressen.

Styrningen av de statliga bolagen måste hanteras långsiktigt och ansvarsfullt. Det är tydligt att staten i sin roll som en mycket betydande ägare också har ett omfattande ansvar inte bara för de enskilda företagen utan också för samhällsutvecklingen i stort. Vi skulle därför välkomna om regeringen nu släppte sin ensidiga fokus på utförsäljning och istället tog initiativ till en bred parlamentarisk diskussion kring styrningen av de statliga bolagen.

De statliga bolagen har under decennier gett både höga årliga utdelningar och haft en kraftig värdetillväxt. Totalavkastningen på bolagen har varit långt högre än statsskuldräntan. Enligt regeringens egen prognos kommer de statliga bolagen bara i år att dela ut 24 miljarder kronor till statskassan.  Ur ett strikt företagsekonomiskt perspektiv framstår därför regeringens utförsäljningsplaner som högst tveksamma.

Regeringen motiverar sina utförsäljningsplaner med påståendet att det är helt avgörande för den finansiella stabiliteten att lösgöra medel som kan användas för att amortera ned statsskulden.

Visst, robusta statsfinanser är och förblir en viktig konkurrensfaktor. Det visar inte minst den senaste tidens ekonomiska turbulens i södra Europa. Det finns klara och välbelagda risker med en för hög offentlig skuldsättning. Men Sverige befinner sig knappast i ett läge där fördelarna med att ytterligare reducera statsskulden uppväger nackdelarna med att sälja ut strategiska, högavkastande tillgångar.  Tvärtom finns det initierade bedömare som menar att Sverige närmar sig så låga nivåer på statsskulden att det kan uppstå skadeverkningar på samhällsekonomin. 

En central uppgift för staten är att tillhandahålla säkra placeringar i inhemsk valuta, vilket förutsätter att det emitteras statspapper. Denna basala funktion och riskerna för att den sätts ur spel vid en för låg statlig skuldsättning påpekades bland annat i februariutgåvan av SEB:s Nordic Outlook. SEB skriver; " Sveriges statsskuld är låg i ett historiskt och internationellt perspektiv. Den ligger klart under nivåer där man kan peka på direkta skadeverkningar och risker för ekonomin."

Liknande invändningar har rests av Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi. Senast vid ett seminarium februari i år ifrågasatte Lindbeck starkt om vi verkligen får högre avkastning på att ytterligare reducera statsskulden än att investera i svensk infrastruktur, industri, skola och sjukvård.

Inom industrin finns ett skriande behov av just utbildning eftersom företagen har svårt att hitta personal med rätt kompetens. Behov finns också av statligt stöd till forskning och innovationsutveckling. Dessa båda komponenter är avgörande för att industrin ska kunna bibehålla sin konkurrenskraft som utgör grundstenen i svensk ekonomi och är en förutsättning för att kunna möta det uppenbara behovet av att återupprätta välfärden i landet.

Trots detta kramar sig regeringen krampaktigt kvar vid sitt enda konkreta argument för varför de statliga företagen ska säljas ut: Att statsskulden ska amorteras. Det är uppenbart att regeringens argumentation för fortsatta utförsäljningar inte står i samklang med verkligheten. 

Stefan Löfven, förbundsordförande för IF Metall

Lars Johansson, näringspolitisk talesperson för Socialdemokraterna

Kommentar: Det är intressant att Assar Lindbäck går på samma linje Stefan och Lars. Jag känner Assar sedan min tid i Stockholm. Han ser samhällsekonomiska åtgärder  i ett strikt vetenskapligt perspektiv. 

Tord Oscarsson