Demonstrationståget på väg till Lunde 14 maj 1931.

Jag läser i Tidningen Ångermanland en understreckare av liberala ledarskribenten Anders Rönnmark med rubriken: Talarna vid Lunde förtjänar kritik.

Jag har skrivit historik om situationen för arbetarna vid Stockholms superfosfatfabrik i Ljungaverk och sågverksarbetarna i Sundsvalls och

Ådalsområdet  I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Det blir konstigt om man inte försöker sätta sig in i den fruktansvärda situation arbetarna hade innan de fick rösträtt,rätt att bilda fack, 8- timmars arbetsdag och möjligheter att agera politiskt.

Hårda föreningsrättsstrider rasade under åren kring förra sekelskiftet i sågverksdistrikten i länet. I april 1899 slog sågverksägarna i Sundsvall till med lockout vid alla sågverk där det fanns fackföreningar. De krävde utträde ur fackföreningarna. När striden avblåstes efter par månader stod arbetarna som förlorare. De måste förbinda sig att gå ur facket för att få återgå i arbete. LO köpte en gård på Alnö för att härbärgera de familjer som vräkts.

Det hände att arbetare som ville bilda fack blev avskedade och tvingades emigrera till USA för att befrias från bannlysningen.

De var arbetarna som bildade de socialdemokratiska arbetarkommunerna. Det handlade om att ville kämpa sig till mänskliga rättigheter. När jag läser om att S skulle klippa banden med facken tänker jag på detta arv.

Men 30-talet kom också med bakslag för arbetarrörelsen. Fem människor dödades när militären gjorde ett ingripande mot en demonstration i Lunde i Ångermanland. Bakgrunden till dödsskjutningen var ökad arbetslöshet och lönesänkning. Strejk i protest möttes av arbetsgivarna med att strejkbrytare anställdes. I Ådalen rådde hopplös fattigdom. Strejkbrytarnas ankomst ledde till demonstrationer där några strejkbrytare misshandlades. I det läget fattade länsstyrelsen det ödesdigra beslutet att inkalla militär.

Den 14 maj som var Kristi himmelsfärdsdag samlades arbetarna till protestmöte i Frånö Folkets Hus för att planera en demonstration den

17 maj. Det kom så många att man måste flytta mötet till Folkets Park. Mötet uttalades sig för demonstration och allmän arbetsnedläggelse. Fackföreningsstyrelsen sammanträdde i en särskild lokal.  Medan sammanträdet ännu pågick med hård diskussion om arbetsnedläggelsen avtågade demonstrationståget mot Lunde utan fackliga ledare, marschplan eller information om att de kunde möta våld om de överträdde de fridlysningsbestämmelser som länsstyrelsen utfärdat. I spetsen fördes två fanor och ett standar och Dynäs-Väja hornorkester spelade.När tågade kom till Lunde tåg det en annan väg än militären beräknat. I tumultet som uppstod dog fem unga människor av skott från militärens gevär och kulspruta.

Gravskriften av Erik Blomberg på Gudmundrå kyrkogård glömmer vi aldrig.

Här vilar

En svensk arbetare

Stupad

I fredstid.

Vapenlös,

Värnlös.

Arkebuserad av okända kulor

Brottet var hunger

Glöm honom aldrig

Tord Oscarsson