I Svenska Dagbladet gör Carl B Hamilton frågan om jobbskatteavdrag till juridik – inte politik. Oppositionen ska inte ha någon egen budget utan godkänna Alliansens.Det är fantastiskt att en liberal fastnat i ett sådant diktatoriskt synsätt.

Regeringsrådgivaren Lars Calmfors har på DN Debatt framhållit att femte Regeringens tidigare jobbskatteavdrag blir mycket dyrt och bör inte införas i höst.

Jobbskatteavdragen har skett på bekostnad av ersättning till sjuka och arbetslösa. År 2006 utgjorde a-kasseersättningen efter skatt för en arbetslös person som tidigare haft 20 000 kronor i månaden i förvärvsinkomst 82 procent av den tidigare inkomsten. 2010 hade denna effektiva ersättningsgrad sjunkit med 13 procentenheter till 69 procent. Anders Borg erkände i TV att sjuka och arbetslösa betalat 34 miljarder av den stora sänkningen och borttagning av skatter 2007.

I den ekonomiska vårpropositionen anges en självfinansieringsgrad på 25 procent för kombinationen av ett femte jobbskatteavdrag och en höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Men beräkningen tar inte hänsyn till att det är omöjligt att införa ytterligare jobbskatteavdrag utan att samtidigt sänka skatten lika mycket för pensionärer. Om man beaktar det och gör kalkylen enbart för jobbskatteavdraget, faller självfinansieringsgraden med regeringens beräkningsmetod ner mot endast 20 procent. Det innebär att jobbskatteavdrag är en mycket dyr åtgärd.

Ytterligare jobbskatteavdrag minskar utrymmet för offentliga utgifter. Jobbskatteavdragen innebär enligt regeringens egna beräkningar en betydande nettoförsvagning av de offentliga finanserna.

Nu måste - i stället för miljardskattesänkningar -  satsas på högre försäkringsskydd för arbetslösa och skapa utrymme för större infrastrukturinvesteringar, satsningar på skola och forskning samt mer resurser till vård och äldreomsorg.

Tord Oscarsson