Satsa på offensiva jobbåtgärder i stället för åtstramningar som knäcker länderna.

Satsa på offensiva jobbåtgärder i stället för åtstramningar som knäcker länderna.

Euroländernas politik gentemot krisländer som Grekland påminner om talesättet så vind men skörda storm.

Jag läste nationalekonomi och handelsrätt på 50-talet. Assar Lindbeck,Ingvar Svennilsson,Bertil Ohlin och Gunnar Myrdal var auktoriteter vars böcker jag läste och lyssnade till deras föreläsningar.

Det var möjligt att med riktig politik upprätthålla full sysselsättning. 30-talkrisen övervanns tack vare offensiv politik för att upprätthålla sysselsättningen.

Roosewelt lyssnade på John Maynard Keynes, Övervann stor del av 30-talskrisen genom beredskapsarbeten sin innebar att 7 miljoner arbetslösa fick jobb.

Den ekonomiska politik som borgerliga ekonomer förespråkade gjorde krisen värre.Genom att möta nedgången inom industrin med lönesänkningar och besparingar gjorde man krisen värre. Arbetslösheten ökade kraftigt.

Det är märkligt i dag att det inte finns någon i det nyliberala Europa som förordar offensiva åtgärder utan i stället kräver allt större sparåtgärder med 10000-tals nya arbetslösa som konsekvens.

Det är nödvändigt att Socialdemokratin i Europa tar initiativ till krisprogram som innebär konstruktiva åtgärder för fler i arbete och på så sätt skapa bättre ekonomi. Det tar naturligtvis tid men den ger resultat, vilket nuvarande nylliberala politik inte lyckas med.

Tord Oscarsson

2012-02-10, 13:37 Permalink

Kommentar av Gunnar Westman - 10 februari 13:48, 2012

Den grekiska staten förbrukar ungefär 1000 miljarder kronor mer per år än man själv tar i skatter. Detta kan ske genom att skattebetalarna i de övriga eu-länderna bidrar med nödlån och att gamla lån skrivs av. Bankrutt är ett lindrigt uttryck för läget. Hur länge anser du att Greklands konsumtion skall betalas av de andra eu-länderna och vad tycker du är rimligt att grekerna själva gör för att ordna upp sina finanser.

Kommentar av Tord Oscarsson - 10 februari 14:02, 2012

Europas euroländer kan jämföras med USA med delstater. Det krävs givetvis ett samarbete.

Nu kräver EMU att 15000 sägs upp. Hur det ska sluta i Grekland är svårt att säga. Det är dock ingen orimlig tanke att länderna kommer överens om gemensamma åtgärder för att få fler i arbete.

Roosewelt tog över 14 miljoner arbetslösa men var klok nog att satsa på New Deal.

New Deal, Den nya given, var USA:s president Franklin D. Roosevelts reformprogram av 1933, som genom att skapa arbetstillfällen för de arbetslösa syftade till att häva den allt djupare depression som hade börjat med börskraschen på Wall Street 1929. New Deal låg till grund för Roosevelts politik 1933-38. Reformprogrammet fortsatte till hans död 1945 och delvis även därefter av Harry S. Truman (1945-53), som dock även hade ett eget program kallat Fair Deal.

"New Deal" kallas på svenska också "Den nya given", där giv är ett uttryck hämtat från kortspel. Uttrycket användes första gången av Roosevelt i ett tal under demokraternas nationella konvent 1932 då han hade blivit utsedd till partiets presidentkandidat: "I pledge you, I pledge myself to a new deal for the American people."[1]

New Deal bestod av olika delprogram. De viktigaste var National industrial recovery act (stöd till industrin) och Agricultural adjustment act (stöd till jordbrukare) och Public works administration (igångsättandet av offentliga arbeten)

Staten satte igång arbeten, bland annat vägbyggen. I det fattiga Tennessee öppnade man fabriker och byggde dammar. Bönderna fick låna pengar så att de kunde köpa moderna maskiner till jordbruk bland annat och dra in elektrisk ström i sina hus. Det fick betalt för att inte odla på vissa fält. På det sättet skulle det inte bli överskott av livsmedel och för låga priser. Fackföreningarna fick rätt att förhandla om löneavtal för sina medlemmar och man stiftade lagar om socialförsäkringar.

Kommentar av Lars Flemström - 10 februari 14:54, 2012

Det är trist att s' arbetsmarknadspolitiska talesperson (som genom ett famöst blogginlägg medverkade till Juholts fall) och andra inflytelserika sossar instämmer i moderaternas retorik om att det behövs "fler arbetade timmar". I kombination med kraftiga sparkrav och krav på lönesänkningar är detta ett gift som håller på att sprida grekkrisen till hela EU.

Desto mer glädjande är det därför att den socialdemokratiska retoriken under de senaste dagarna alltmer har börjat lägga tyngdpunkten på "fler i arbete" och "ökad sysselsättningsgrad". Dessa uttryckssätt är ju neutrala med avseende på hur målet ska uppnås.

En ökad sysselsättningsgrad kan initialt leda till fler arbetade timmar. Men en arbetstidsförkortning är inte uteslutert. Hur ska en överproduktionskris undvikas? Är det avrationalisering som hägrar? Ska vi slå sönder maskinerna och återgå till lågproduktiva yrken och arbetsmetoder?

Läste för en tid sedan att produktiviteten per arbetstimme i Grekland är precis hälften jämfört med t.ex. Tyskland, Frankrike och Sverige. Man har sannolikt en låg sysselsättningsgrad (Kvinnor? Äldre?), men långa arbetsdagar för dem som har jobb. Genomsnittsgreken har fler arbetade timmar än Medelsvensson.

Grekland borde vara föregångslandet i välstånd och tillväxt för Reinfedlt, Merkel, Sarkkosy och Cameron. Socialdemokratin måste stå för någonting annat.

Någonting annat än fler arbetade timmar.

Lösningen för Grekland är ökad produktivitet per arbetstimme.

Det vore också en lösning för Sverige.

Eftersom industrirobotar och arbetsbesparande maskiner är en stor svensk exportprodukt.

Ökad efterfrågan på arbetsbesparande maskiner kommer initialt att ge fler jobb i den industri som tillverkar sådana maskiner.

Och det är troligt att efter Grekland kommer Afrika söder om Ekvatorn att bli nästa stora exportmarknad för sådana maskiner.

Men slutresultatet måste ändå bli färre arbetade timmar.

Kommentar av Lars Flemström - 10 februari 15:03, 2012

Det är ju dessutom en ytterst motsägelsefull politik när "hjälparna" både kräver fler arbetade timmar och att 15.000 statliga jobb försvinner i Grekland. Jag tvivlar inte ett dugg på att det finns en stor outnyttjad rationaliseringspotential inom grekisk offentlig sektor. Men kraven är motstridiga.

Både offentlig och privat sektor i Grekland måste moderniseras. Såvitt jag vet har Grekland för liten exoprt. Utan modernisering av produktionsapparaten kommer man inte att kunna betala tillbaka de gigantiska lånen, som man behöver som akut nödhjälp.

Kommentar av Gerhard Karlsson - 10 februari 17:00, 2012

Här en annan och mindre ohederlig variant:

Långivarna får helt enkelt förlora pengarna. Har man lånat ut tonvis med pengar till högriskprojekt så får man helt enkelt ta smällen. Ibland går det snett. Tufft.

Sen en sak till: det fanns något som hette "konvergensregler", som alla Euroländer förväntades följa. Grekland kvalificerar sig inte, och kan därmed inte vara kvar.

Lösningen är följaktligen ytterst enkel - i stället för att konsekvent och fullt medvetet bryta mot de regler som EU självt satte upp, så börjar man FÖLJA konvergenskraven:

(1) skulderna avskrivs
(2) Grekland lämnar euron och återgår till (extremt billiga) drachmer.

Kommentar av Gerhard Karlsson - 10 februari 17:11, 2012

Ett av de största kvarstående arven efter Roosevelts New Deal blev ett idag överdimensionerat federalt styre som på senare tid har uppvisat en allt mer oroväckande arrogans världen över.

EU är på väg att gå samma väg. Vi röstade om handelssamarbete, och påtvingades efteråt en politisk union.

Ytterligare ett jättelager av totalt onödiga federala byråkrater ska alltså förtrycka en allt mindre skara redan överarbetade ekonomiska halvslavar ur socialgrupp 4.

Det är aldrig bra när stater växer sig för stora och börjar äta sig för långt in i människors privatliv. Historien förskräcker på den punkten.

Kommentar av Leif Andersson - 10 februari 17:31, 2012

Såvitt jag vet kan Grekland när som helst välja att lämna euron och återinföra sin lokala valuta. Då behöver man inte leva upp till villkor dikterade av EU och får själv ta ansvar för sin ekonomi. Tror detta hade varit det bästa för hela Europa.

Kommentar av Tord Oscarsson - 10 februari 17:43, 2012

Om EU kunde förstå att det gäller att satsa på att ge medborgare arbete för att vända utvecklingen skulle det se annorlunda ut.

Det är tveklöst så att vi styrs i Europa av länder som styrs av nyliberala ideal, där ett land får gå under om det inte finns vilja att satsa på offensiva åtgärder.

När det gäller USA har de också tagits över av nyliberala krafter.

Som kolumnist i New York Times sedan 2000 har Krugman kommit att bli vad Washington Monthly kallar "den viktigaste politiska kolumnisten i USA" och 2007 startade han sin blogg på tidningens hemsida. År 2007 författade han The Conscience of a Liberal ("En liberals samvete") med utförlig historik över klyftor i inkomster och rikedomar i USA. Krugman förespråkar en politik liknande Roosevelts New Deal samt menar att sjukvård borde statsfinansieras i större utsträckning. Från ett europeiskt perspektiv måste Krugman ses som marknadsvänlig.

I amerikansk politik säger sig Paul Krugman vara liberal, vilket han jämställer med vad som i Europa skulle kallas socialdemokrati. Han var en aktiv kritiker av den republikanska regeringen under George W. Bush och dess politik.

Kommentar av Gerhard Karlsson - 10 februari 18:59, 2012

Vill man ha mer arbete så kanske man inte ska ta ut drakoniska skatter på just arbete.

Kommentar av Lars Flemström - 10 februari 23:39, 2012

Jag har väl också tänkt att det bästa för både Grekland och resten av Europa kanske vore att Grekland lämnar euron och återgår till en egen valuta. Då skulle man också kunna tjäna en extra hacka på de utländska turisterna genom att låta dem betala sin vistelse i euro till en högre växlingskurs än den officiella. Varför skulle man inte kunna ha två valutor parallellt? I Sverige görs ju många affärer upp i euro.

Jag tror dessutom att en tillämpning av Keynes' ekonomiska teorier skulle göra mycket större nytta i Grekland än i det nutida Sverige. Keynes' teorier bygger ju på en ganska kraftig underbalansering av budgeten i syfte att öka efterfrågan så att hjulen kommer igång igen.

Men det är ju också ett sätt att låna från sig själv, och även sådana lån måste betalas tillbaka. Detta skedde genom moderniseringar och effektivisteringar av hela det amerikanska näringslivet. Vid denna tid fanns det väl också ett stort inhemskt, och delvis "passivt" sparande i USA. Den roll som "världsbankir", som USA då hade, verkar nu ha övertagits av Kina.

Det väsentliga här är att de investeringar som görs i syfte att skapa jobb, ger en större avkastning i framtiden. Att bygga vägar i ett väglöst land kan vara lönsamt, medan ingen ytterligare avkastning fås av att bygga ut en mitträckesväg till fyrfilig motorväg, om det räcker med mitträckesväg.

Lagen om den avtagande marginalnyttan!

Men för Grekland, som fortfarande verkar befinna sig i ett mellanstadium mellan u-land och i-land, torde man kunna räkna med en hög marginalnytta av väl genomtänkta satsningar.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!