Nya smällen för alliansenVäljaropinionen enligt IpsosParti Väljarstöd (Förändring) Moderaterna 29,7 (–2,4) Folkpartiet 6,1 (–0,1) Centerpartiet 5,0 (+/–0) Kristdemokraterna 3,4 (–0,5) Socialdemokraterna 35,6 (+6,3) Miljöpartiet 9,3 (+0,3) Vänsterpartiet 5,7 (–2,0) Sverigedemokraterna 4,2 (–1,3) Övriga 1,1 (–0,2)
Endast Socialdemokraternas uppgång är statistiskt säker. Resultat baserat på 2 502 telefonintervjuer under perioden 8–27 mars 2012. Andelen osäkra väljare är 20,2 procent. I Tolgfors kastade in handduken. Men Fredrik Reinfeldts huvudvärk fortsätter. I dag vaknar han till en ny jättesmäll: ytterligare en opinionsundersökning visar att alliansen backar. Saudiskandalen ledde till att Sten Tolgfors avgick. Men redan före avslöjandet om svensk hjälp till en saudisk vapenfabrik hopade sig orosmolnen för Fredrik Reinfeldt (M) och alliansen. I dag vaknar statsministern till ännu ett tungt besked: Om det var riksdagsval i dag skulle de rödgröna få egen majoritet, enligt en undersökning i DN, gjord av Ipsos.
Sverige är ett fantastiskt land, så rikt på möjligheter av olika slag. Sedan många år lever jag i den vackra staden Stockholm. Det är en stad full av liv, kultur och aktivitet, och jag är verkligen glad att jag får bo och arbeta här. Men samtidigt ser jag hur den politik som förs, inte gör tillräckligt för allas möjligheter här i Stockholm. Varje dag ser jag människor som tvingas tigga. Jag ser en segregation som håller tillbaka människor. Jag ser hur många tvingas till en nästan omänsklig stress för att hinna lämna på dagis, vänta på tåg som inte kommer och för att orka med sin vardag. I Örnsköldsvik, i Ångermanland, tillbringar jag också en hel del tid. Där finns helt andra tillgångar. En fantastisk natur, ett starkt näringsliv, ett fantastiskt hockeylag… …och ett något lugnare livstempo. Men också där ser jag tydligt hur dagens politik inte når hela vägen fram – långt, långt därifrån. För jag ser dem som har svårt att hitta jobb som blir kvar i arbetslöshet. Jag ser dem som kastas ut ur sjukförsäkringen, ut i otrygghet. Jag ser dem som inte får tillgång till kvalificerad utbildning så att de kan stärka sin position på arbetsmarknaden. Det här hänger ihop. Det är det vi ser nu: vart vi än vänder blicken år 2012, så ser vi att det behövs mer politik – inte mindre. Att det behövs nya och bättre lösningar på människors problem – runt om i Sverige, och i världen. Det finns ett skriande behov av socialdemokratisk politik! Så vi sträcker på ryggarna, och nu fortsätter vi att tillsammans utveckla en stark framtidsinriktad socialdemokrati som ska vinna valet 2014, och som ger alla människor i vårt fina land de möjligheter som dessa människor så starkt förtjänar Tord Oscarsson
2012-03-30, 18:13 Permalink
trodde väl aldrig att man skulle glädja sig åt opinionssiffror på 35.6%. Men det gör jag
Jag tycker också det är glädjande att sd kryper allt närmare magiska 4%. Men än är det långt till valet och debatterna har ännu inte börjat mellan Stefan L och Fredrik R. Eller mellan Anders Borg och Magdalena Andersson... Ska bli spännande år framåt och viljan att vara delaktig i kampen för regeringsskifte är stark
Jo, Britta, visst kan vi få glädjas åt siffror på 35,6 procent eftersom vi har potential att få mellan 10 och 15 procent av de osäkra väljarna som är 20,2 procent - om vi lägger in en växel till. :) Det är ju där vi hör hemma - med ett väljarstöd på mellan 45 och 50 procent.
/Eva
Det är säkert inte bara vapenaffären med Saudiarabien, utan även även Försvarets kraftigt sänkta förmåga att försvara sitt eget land. Den kritik som Juholt försökte framföra under Sälen-konferensen lyckades Tolgfors neutralisera genom påståendet att Juholt ljög om sd. Juholt ljög inte, men uttryckte sig kanske på ett sätt, som kunde misstolkas.
Det är inte bra att ha anklagat andra för lögn, när man själv ertappas med att ljuga. Tolgfors har nu fallit på eget grepp. Vapenaffären var bara gnistan, som fick vedstaplarna utanför krutförrådet att börja brinna. Vi väntar fortfarande på den stora smällen. Och då kommer det inte att handla om Saudiarabien utan om ett försvarslöst Sverige. Detta är en katastrof för Reinfeldt, eftersom den mest försvarsvänliga delen av svenska folket till mycket stor del brukar stödja moderaterna. Det är säkert med skräckblandad förvåning som en del m-väljare upptäcker att socialdemokraterna idag är ett mer försvarsvänligt parti än m. Det ligger förstås Reinfeldt i fatet att den förre försvarsministern Mikael Odenberg, m, avgick i protest mot Anders Borg, som hölls om ryggen av Reinfeldt. Odenberg, som till skillnad mot Tolgfors har en militär bakgrund, ville inte ta genomförandet av partiledningens försvarspolitik på sitt ansvar. Varför var Tolgfors så gemen mot Juholt? Därför att Juholt hade berört en för Tolgfors själv ytterst känslig fråga. Det jäste rejält ute på regementena, men som goda demokrater som är lojala mot statsmakten, knöt officerarna händerna i uniformsfickorna, så att ganska lite märktes utåt av frustrationen och ilskan. Som den opportunist som han är, hade Reinfeldt chansat på att intresset för försvarsfrågar utanför en snäv krets av yrkesmilitärer och försvarsintresserade numera är så lågt, så att det inte skulle bli någon debatt inför någon bredare allmänhet. Så kom riksrevisionen om de huvudlösa besparingarna inom Försvaret samtidigt med avslöjandet av vapenaffären, ett mycket obekvämt sammanträffande för Reinfeldt. Hade revisionsrapporten kommit vid en annan tidpunkt hade den kanske förbigåtts med tystnad av media. Nu ikväll kom nya avslöjanden om de pansarvärnsrobotar som Saab har sålt till Saudiarabien: Saab var bara en mellanhand. Det var försvarets egna robotar, som funnits i svenska militära förråd avsedda att användas i ett eventuellt krig mot Sverige, som har reats ut. Ungdomsarbetslösheten har väl inte precis minskat av att värnplikten har slopats. Kan den sänkta restaurangmomsen motverka den påspädning av arbetslösheten som detta har medfört? Pansarvärnsrobotar kan användas till mycket. Även till billigare hamburgare. Igår sa Reinfeldt att s-regeringen 2006 hade lämnat efter sig "ett förrådsställt försvar", men att vi nu har "ett insatsförsvar". I Afghanistan, ja. För undvikande av förväxling påpekas att jag inte är och aldrig har varit yrkesmilitär.
Jag tror att vapenaffärerna /försvarspolitiken har haft betydelse och kommer att ha en ännu större betydelse för förändringarna av partisympatierna. Moderaterna, samt v och sd minskar och Socialdemokraterna ökar. Mp ökar marginellt.
Det är ju ändå anmärkningsvärt att riksdagens MINST försvarsvänliga partier, v + mp tillsammans minskar så mycket (mp + 0,3, v - 2,0). En majoritet må enligt opinionsinstituten ogilla vapenexport, men ett försvar vill man likväl ha. Så det är nog bäst att inte ta med dessa partier i regeringsbåten efter valet. Vänsterpartiets världsbild präglas i stort sett fortfarande av den sovjetiska propagandan under kalla kriget, vem som var vän respektive fiende - och behovet av ett svenskt försvar. De flesta känner nog spontant att ett så stort land som Sverige måste ha ett militärt försvar. Och om man dessutom tänker efter. Och det kommer ju många att göra efter den senaste tidens avslöjanden (förutom Saudiaffären riksrevisionens rapport om tillståndet i det svenska försvaret). Den här gången kommer det att handla om mer än moralisk indignation över det faktum att Sverige exporterar vapen. Det svenska försvaret har krympts under lång tid, och protesterna mot just detta har tystnat för länge sedan. Kalla krigets slut och Sovjetunionens fall har medfört att intresset för försvarsfrågorna har hamnat under fryspunkten. Men så har det kunnat fortgå bara så länge krympningen av det svenska försvaret har varit "the same procedure as last year". Och det är så Tolgfors har försökt framställa saken. Vad det än handlat om, så har han bara fullföljt något som sossarna har påbörjat. Det är den bubblan som håller på att spricka. Att krympa ett försvar, men behålla en hög stridsförmåga i förhållande till storleken (eller kostnaderna), är en sak. Vad det nu handlar om är en kraftig kvalitetssänkning i förhållande till kostnaderna, som i och för sig har sänkts. Ju starkare försvar ett land har, desto färre blir de fientliga makter som kan besegra landet, om de ens vågar sig på ett försök. Under 1950-talet var bara de största stormakterna kapabla att besegra Sverige, och detta inte utan mycket stora förluster för dem själva. Avskräkningsstrategin fungerade. Om ett land, med en så stor yta som Sverige, har ett totalt odugligt försvar, så behövs det inga stormakter för att besegra ett sådant land. Det mest skrämmande perspektivet är att det kanske inte ens behövs en statlig krigsmakt för att besegra ett sådant land. Alla vet vad Breivik ensam (?) kunde ställa till med. Tänk på vad hundra tungt beväpnade personer av samma sort skulle kunna göra. Det skulle polisen inte klara av. Vi kan alltså diskutera hur stort försvar vi ska ha, hur stora militära hot som försvaret ska klara av. Men det finns en undre gräns för hur litet, även ett "vasst" försvar kan vara. Hela Sverige ska försvaras. Vi måste ha ett försvar som snabbt kan skrida till verket. Vi måste kunna sätta in betydligt fler soldater efter en viss tids mobilisering, men det får då inte handla om flera månader utan snarare några dagar. En litet försvar måste dessutom kunna uppförstoras inom några få år, om den internationella hotbilden förändras. Grundstrukturen för ett större försvar måste finnas även när hotbilden är liten. Men stridsdugligehten - i förhållande till storleken - måste alltid vara på topp. Och så är inte fallet efter fem år med Sten Tolgfors som försvarsminister. Allmänhetens intresse för försvarsfrågorna har väckts. Och har börjat ge utslag i väljarundersökningarna.
Läs här vad Socialdemokraterna i Försvarsutskottet säger: http://www.s-info.se/region/blogg.asp?id=120&blogg=760
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |








