I Temos mätning som publiceras i Dagens Nyheter får m 31,7 procent jämfört med 30,8 för s. Det borgerliga blocket leder med 54,5 procent mot 42,9 för s och stödpartierna.

En snabb analys visar att problemen för ”regeringspartierna" är att S och V inte mobiliserar sina väljare lika bra som de borgerliga. Soffan - de osäkra har växt till ca 22 procent och det är sannolikt många S-väljare.

Även alliansen har problem som bör grumla glädjen. Kd hamnar under spärren och så var det också i Temos förra mätning.

 S har under sin långa tid som största parti burits upp av ett brett folkligt stöd – haft en särställning i väljarkåren som mest populära parti. Partiet har inte längre den särställningen. Moderaternas potentiella väljarkår är lika stor.   

Man kan spekulera i orsakerna till de dystra siffrorna. Arbetslösheten som rimmar på hopplösheten är en given orsak. Att vi ständigt utpekas för att inte stå på de svagas sida likaså. Tragiken kring ensamkommande och apatiska barn har fått utvecklas till att bli bevis på att ansvariga politiker i valet mellan byråkratisk regeltolkning och medmänsklighet alltid väljer det förra.

Politiken måste vara begriplig. Åtgärder måste röra det som enligt medborgarna är allra viktigast. Partiets företrädare måste i ord och gärning göra sig förtjänta av nytt förtroende.

Att vi har företrädare i regering och andra politiska församlingar som mer framstår som regelstyrda generaldirektörer och tjänstemän än politiker med känsla för att förankra besluten hos medborgarna är sannolikt en viktig orsak till tapp i folkligt förtroende.

 Jag tror vidare att partiet gjort ett stort misstag när man övergick från inriktning på ett decentraliserat till ett centraliserat samhälle.

 Kommuner och landsting är viktiga aktörer både när det gäller offentliga jobb och insatser för att stimulera lokalt näringsliv. Vi måste se möjligheterna i ett decentraliserat samhälle och gå ifrån den uppfattning som statskontorsbyråkrater tycks har lurat i partiet, nämligen att Sverige mår bäst av att centralstyras från Stockholm. Glädjande nog börjar den insikten sprida sig.

I DN sägs i dag i en artikel: Svensk arbetsmarknadspolitik står inför en kursomläggning. Ett ökat ansvar för kommunerna ska släppa fram mer kreativa metoder. Anders  L Johansson sägs ha drivit en centralisering. Nu vill starka krafter inom S öka lokala inflytandet och man tror att ny chef kan komma från kommunala sfären. Jag struntar i personfrågorna men gläds över den nya inriktningen på att släppa fram kreativa metoder på lokal nivå. Jag hoppas att man sedan är observant på att centraliseringen inte heller går för långt på andra områden t.ex. inom Försäkringskassan där en centralt placerad produktionsdirektör i dag utövar den ledning som hundratals lokalt förankrade förtroendevalda med en självständig direktör som ansvarig för löpande arbetet svarade för i varje län innan förstatligandet skedde.

I förslag som upprättats tillsammans med Kommunal har partiet lyft fram en rad konkreta lokala åtgärder för att välfärdsjobben ska bli framtidsjobb. Det är också mycket OK. Det handlar om rätt till heltid, trygga anställningsförhållanden och bättre möjligheter till kompetensutveckling. Det handlar om ett tydligt ledarskap, såväl när det gäller politikerna som cheferna och ledarna på arbetsplatserna. Personalen måste också få större inflytande över sin vardag. En effektivare användning av skattebetalarnas pengar kan bara åstadkommas genom att de anställda har möjlighet att påverka arbetsorganisationen.

Med den pragmatiska klokhet som finns i vårt parti ska vi ta igen vad vi tappat och ge borgerligheten en match. Inte för att vi vill ha makt utan därför att vi har den politik som är bra för Sverige och Sveriges folk. Svenskarna som enligt en annan mätning i dag är de lyckligaste på jorden.

Skön midsommar

Tord Oscarsson