|
|
Det var ju på sin tid debatt om de s.k. positiva rättigheterna i artikel 23 och framåt.
Hur som helst så är det en hårddragning av de i och för sig verkningslösa rättigheterna att förhandla kollektivt. Det är givetvis inte förbjudet. Det är inte heller i strid mot de mänskliga rättigheterna att förhandla enskilt.
Det var på den tiden Sovjet som drev tilläggen - som dessutom innehåller en passus om att människors demokratiska rättigheter skall tillgodose. I Sovjet - i Kina - på Kuba..... Att ingen såg bockfoten, eller gjorde du det????
Hur som helst så är det en hårddragning av de i och för sig verkningslösa rättigheterna att förhandla kollektivt. Det är givetvis inte förbjudet. Det är inte heller i strid mot de mänskliga rättigheterna att förhandla enskilt.
Det var på den tiden Sovjet som drev tilläggen - som dessutom innehåller en passus om att människors demokratiska rättigheter skall tillgodose. I Sovjet - i Kina - på Kuba..... Att ingen såg bockfoten, eller gjorde du det????
Jag har faktiskt forskat och skrivit historik om arbetarnas historia innan de fick rösträtt, förhandlingsrätt och anställningstrygghet
Det är dags att Europaunionen får en integrerad Arbetsmarknad, Infrastruktur och Hälso-och Arbetsmiljö där integration skall vara en trygghet för de europeiska medborgarna.
Så var tanken och så är fortsatt tanken i Europaunionen. Detta är den enda väg att gå för att Europaunionen skall bli starkt och expansivt igen.
Förväntningar om stadigvarande jobb och integrerad europeisk arbetsmarknad samt dess livsnerver infrastruktur samt arbetstagarnas Hälso-och Arbetsmiljöskydd har tyvärr lagts i den konservativa soptunnan sedan 1994 och gensvaret av de senaste sexåriga konservativa skattesänkningar, åtstramningar, saneringar och nedskärningar har skapat en dramatiskt social, facklig och ekonomisk kaos runt om hela Europa.
De konservativa partierna och dess politiker har satt hela det europeiska folket i pant.
Det europeiska året har i hög grad bidragit till underkännande av den fria rörligheten inklusive rörlighet i arbetslivet, som grundläggande värden i det europeiska samhället.
Genom utvidgningen 2004 fick EU tio nya medlemsstater, vilka till stor del är utestängda från arbetsmarknaderna i det gamla ”EU-15”.
Vissa medlemsstater, ”gamla” såväl som ”nya”, överväger nu att införa liknande begränsningar för Ungern, Rumänien,Bulgarien och de överiga östeuropeiska länderna.
Måste det europeiska folket påminna de ansvariga konservativa i Europaunionen och i Bryssel om Europaunionens fyra friheter och fri rörlighet?
Endast 20 % av medlemsstaterna har till fullo genomfört principen om de fyra friheterna och fri rörlighet.
Detta är en skrämmande bild av Europaunionen idag.
I Europaunionens 27 medlemsländer har man efter den senaste utvidgningen noterat ökande mass-och ungdomsarbetslöshet och ingen tillväxt har skett snarare tvärtom.
Detta kan vi tacka Angela Merkels, Nicolas Sarkozys,Fredrick Reinfeldts och Anders Borgs mångåriga skattesänkningar och ekonomiska saneringspolitik för som bara tillfört Tyskland tillväxt och ekonomisk och finansiell stabilitet.
Detta är tydliga konservativa tecken på den negativa effekten av fullständig tillämpning av principerna för den inre marknaden.
För att förstärka Europaunionen måste nu en integrerad Arbetsmarknad, Infrastruktur och Hälso-och Arbetsmiljöskydd införas för att EU skall uppnå målet med fri rörlighet, jobb, tillväxt och stabilitet.
Den europeiska arbetsmarknaden är mycket mer enhetlig än man skulle kunna tro.
Framgångsrika fackliga och Socialdemokratiska arbetsmarknadsåtgärder bör inte bara blint kopieras ifrån Sverige utan anpassas till lokala, kommunala och regionala förhållanden i varje land inom Europaunionens 27 medlemsländer.
Varje europeisk arbetsmarknadspolitik oavsett om det är i Grekland eller Sverige bör syfta till att skydda själva arbetskraften snarare än arbetsplatsen.
Därför skall de fackliga organisationerna involveras med den euroepiska arbetsmarknaden, infrastrukturen samt inom Hälso-och Arbetsmiljöskydd.
Särskild uppmärksamhet bör också ägnas tidsperioderna mellan olika anställningar d.v.s. deltid-och timsanställningar samt arbetstagarnas Hälso-och Arbetsmiljöskydd.
Om EU och dess ansvariga i Bryssel skall kunna stimulera rörlighet i det europeiska arbetslivet måste dessa avgörande perioder för arbetstagare och de fackliga organisationerna underlättas, aktiveras och stödjas till fullo av Bryssel och dess ansvariga
Arbetsgivarna understryker ofta att långtgående anställningsskydd för arbetstagarna, en viktig grundsten i den europeiska sociala marknadsekonomin, utgör ett allvarligt hinder för skapandet av nya arbetstillfällen.
Kan dessa två strävanden förenas?
Social trygghet ska inte likställas med de fackliga reglerna som skyddar arbetstagarens rättigheter i såväl arbetslivet (LAS) såsom i Miljö-och Arbetsskydd.
De flesta länder inom Europaunionen har förhållandevis svag facklig anställningsskydd men detta kan nu kombineras med en utökad starkt socialt trygghetssystem, integrerad Arbetsmarknad, Infrastruktur och utökad Hälso och Arbetsmiljöskydd.
Det behöver och skall därför inte finnas någon motsättning mellan dessa tre komponenter.
Men oberoende av vilket system det gäller, är det viktigt att ha starka och väl fungerande parter på den gemensamma europeiska arbetsmarknaden för att åstadkomma en väl avvägd balans mellan olika intressen.
Det är dags att 2013 utnämnts till Europeiska året för alla lika möjligheter för alla.
Där skall ingå en gemensam integrerad Arbetsmarknad, Infrastruktur och Hälso-och Miljöskydd till de europeiska arbetstagarna.
Självfallet måste Europaunionens 27 medlemsländers regeringar och Bryssel betona lika möjligheter för kvinnor och män, liksom för människor med funktionshinder och en förbättrad situation för minoriteter med avvikande etnisk eller annan bakgrund.
Störst uppmärksamhet måste ägnas mätbara ojämlikheter som olika lön för samma arbete.
Alla beslutsfattare måste vara medvetna om att lika möjligheter är en viktig faktor för konkurrenskraften.
EU och de ansvariga i Bryssel får inte heller underminera Europas mångfald, som har stor kreativ potential.
Det är nu dags att EU kommer till insikt och ser en social och ekonomisk utveckling och tillväxt av en integrerad arbetsmarknad och infrastruktur som präglas av utökad fri rörlighet och utbyte av arbetskraft.
Denna utveckling måste aktivt stödjas, integreras, aktiveras och underlättas såväl för arbetstagare samt för de fackliga organisationer.
Hinder måste övervinnas samtidigt som EU och de ansvariga måste förhindra varje form av Ekonomisk- Social-Arbetsmarknad-Hälso-och Miljödumpning.
Förbättrad integrerad social och ekonomisk tillväxt får aldrig bli ett argument för att spela ut arbetsgivare och arbetstagare mot varandra.
Detta har de konservativa partierna inom Europaparlamentet, Europaunionen, Europarådet och Europakommissionen gjort sedan 1994.
Nu är det dags för en förändring i Europaunionen detta för allas likas rättigheter till jobb och sysselsättning.
Så var tanken och så är fortsatt tanken i Europaunionen. Detta är den enda väg att gå för att Europaunionen skall bli starkt och expansivt igen.
Förväntningar om stadigvarande jobb och integrerad europeisk arbetsmarknad samt dess livsnerver infrastruktur samt arbetstagarnas Hälso-och Arbetsmiljöskydd har tyvärr lagts i den konservativa soptunnan sedan 1994 och gensvaret av de senaste sexåriga konservativa skattesänkningar, åtstramningar, saneringar och nedskärningar har skapat en dramatiskt social, facklig och ekonomisk kaos runt om hela Europa.
De konservativa partierna och dess politiker har satt hela det europeiska folket i pant.
Det europeiska året har i hög grad bidragit till underkännande av den fria rörligheten inklusive rörlighet i arbetslivet, som grundläggande värden i det europeiska samhället.
Genom utvidgningen 2004 fick EU tio nya medlemsstater, vilka till stor del är utestängda från arbetsmarknaderna i det gamla ”EU-15”.
Vissa medlemsstater, ”gamla” såväl som ”nya”, överväger nu att införa liknande begränsningar för Ungern, Rumänien,Bulgarien och de överiga östeuropeiska länderna.
Måste det europeiska folket påminna de ansvariga konservativa i Europaunionen och i Bryssel om Europaunionens fyra friheter och fri rörlighet?
Endast 20 % av medlemsstaterna har till fullo genomfört principen om de fyra friheterna och fri rörlighet.
Detta är en skrämmande bild av Europaunionen idag.
I Europaunionens 27 medlemsländer har man efter den senaste utvidgningen noterat ökande mass-och ungdomsarbetslöshet och ingen tillväxt har skett snarare tvärtom.
Detta kan vi tacka Angela Merkels, Nicolas Sarkozys,Fredrick Reinfeldts och Anders Borgs mångåriga skattesänkningar och ekonomiska saneringspolitik för som bara tillfört Tyskland tillväxt och ekonomisk och finansiell stabilitet.
Detta är tydliga konservativa tecken på den negativa effekten av fullständig tillämpning av principerna för den inre marknaden.
För att förstärka Europaunionen måste nu en integrerad Arbetsmarknad, Infrastruktur och Hälso-och Arbetsmiljöskydd införas för att EU skall uppnå målet med fri rörlighet, jobb, tillväxt och stabilitet.
Den europeiska arbetsmarknaden är mycket mer enhetlig än man skulle kunna tro.
Framgångsrika fackliga och Socialdemokratiska arbetsmarknadsåtgärder bör inte bara blint kopieras ifrån Sverige utan anpassas till lokala, kommunala och regionala förhållanden i varje land inom Europaunionens 27 medlemsländer.
Varje europeisk arbetsmarknadspolitik oavsett om det är i Grekland eller Sverige bör syfta till att skydda själva arbetskraften snarare än arbetsplatsen.
Därför skall de fackliga organisationerna involveras med den euroepiska arbetsmarknaden, infrastrukturen samt inom Hälso-och Arbetsmiljöskydd.
Särskild uppmärksamhet bör också ägnas tidsperioderna mellan olika anställningar d.v.s. deltid-och timsanställningar samt arbetstagarnas Hälso-och Arbetsmiljöskydd.
Om EU och dess ansvariga i Bryssel skall kunna stimulera rörlighet i det europeiska arbetslivet måste dessa avgörande perioder för arbetstagare och de fackliga organisationerna underlättas, aktiveras och stödjas till fullo av Bryssel och dess ansvariga
Arbetsgivarna understryker ofta att långtgående anställningsskydd för arbetstagarna, en viktig grundsten i den europeiska sociala marknadsekonomin, utgör ett allvarligt hinder för skapandet av nya arbetstillfällen.
Kan dessa två strävanden förenas?
Social trygghet ska inte likställas med de fackliga reglerna som skyddar arbetstagarens rättigheter i såväl arbetslivet (LAS) såsom i Miljö-och Arbetsskydd.
De flesta länder inom Europaunionen har förhållandevis svag facklig anställningsskydd men detta kan nu kombineras med en utökad starkt socialt trygghetssystem, integrerad Arbetsmarknad, Infrastruktur och utökad Hälso och Arbetsmiljöskydd.
Det behöver och skall därför inte finnas någon motsättning mellan dessa tre komponenter.
Men oberoende av vilket system det gäller, är det viktigt att ha starka och väl fungerande parter på den gemensamma europeiska arbetsmarknaden för att åstadkomma en väl avvägd balans mellan olika intressen.
Det är dags att 2013 utnämnts till Europeiska året för alla lika möjligheter för alla.
Där skall ingå en gemensam integrerad Arbetsmarknad, Infrastruktur och Hälso-och Miljöskydd till de europeiska arbetstagarna.
Självfallet måste Europaunionens 27 medlemsländers regeringar och Bryssel betona lika möjligheter för kvinnor och män, liksom för människor med funktionshinder och en förbättrad situation för minoriteter med avvikande etnisk eller annan bakgrund.
Störst uppmärksamhet måste ägnas mätbara ojämlikheter som olika lön för samma arbete.
Alla beslutsfattare måste vara medvetna om att lika möjligheter är en viktig faktor för konkurrenskraften.
EU och de ansvariga i Bryssel får inte heller underminera Europas mångfald, som har stor kreativ potential.
Det är nu dags att EU kommer till insikt och ser en social och ekonomisk utveckling och tillväxt av en integrerad arbetsmarknad och infrastruktur som präglas av utökad fri rörlighet och utbyte av arbetskraft.
Denna utveckling måste aktivt stödjas, integreras, aktiveras och underlättas såväl för arbetstagare samt för de fackliga organisationer.
Hinder måste övervinnas samtidigt som EU och de ansvariga måste förhindra varje form av Ekonomisk- Social-Arbetsmarknad-Hälso-och Miljödumpning.
Förbättrad integrerad social och ekonomisk tillväxt får aldrig bli ett argument för att spela ut arbetsgivare och arbetstagare mot varandra.
Detta har de konservativa partierna inom Europaparlamentet, Europaunionen, Europarådet och Europakommissionen gjort sedan 1994.
Nu är det dags för en förändring i Europaunionen detta för allas likas rättigheter till jobb och sysselsättning.
Jag vill förtydliga den integrerade europeiska arbetsmarknaden som jag skrev innan.
Begreppet europeisk integrerad arbetsmarknad skall inte bara användas till för att beskriva den demografiska och politiska profilen av arbetskraften samt dess nationella och internationella arbetsmarknadssystem för reglering på EU-nivå.
Den skall användas aktivt av närmare 520 miljoner europeiska medborgare som vill integreras och söka arbete inom Europaunionens 27 medlemsländer.
Denna integrerade europeiska arbetsmarknad berörs i första hand med den fria rörligheten för Europaunionens 27 medlemsländers arbetstagare, men dessutom med andra former av reglering som att forma hela den europeiska arbetsmarknaden under vad jag nämner den Europeiska Arbetsmarknadsstyrelsen (European Labour Market Board)(ELM) som skall finnas i varje EU-land.
Därinunder skall den Europeiska Arbetsförmedlingen (European Employment Market Board(EEM) verka i varje europeisk stad och integreras och sammanföras till tjänster för de närmare 520 miljoner europeiska medborgare.
Projektet att skapa en Europeisk integrerad arbetsmarknad är helt annorlunda från de mål som är förknippade med den nationella och internationella arbetsmarknadens regleringar, där anställningsskydd(LAS) och Arbets-och Miljöskydd och de fackliga relationerna är de främsta innovatörerna.
Målet och dess nationella och internationella arbetsmarknadspolitiska syfte som jag vill lyfta fram är att skapa en fri europeisk arbetsmarknadsrörlighet för närmare 520 miljoner europeiska arbetstagare som den stora ramen för reglering av den europeiska arbetsmarknaden sedan grundandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957.
Den demografiska profilen av den europeiska arbetsmarknaden har förändrats avsevärt de senaste åren.
Andelen av arbetskraften som är kvinnligt sökande har sänkts dramatiskt under det senaste decenniet, och klyftan mellan könen mellan män och kvinnor har ökat ifrån 17,1 procentenheter år 2000 till 29,2 procentenheter år 2010.
Genom Europeiska Arbetsmarknadsstyrelsen och den Europeiska Arbetsförmedlingen kommer integration och migration att forma den nya europeiska arbetsmarknaden och anslutning av kommande medlemstater kan bland annat utnyttja rätten till den Europeiska Arbetsmarknadsstyrelsen och den Europeiska Arbetsförmedlingen.
Demografiska förändringar i samband med en åldrande arbetskraft och en mycket hög ungdomsarbetslöshet kräver nya integrerade europeiska arbetsmarknader, infrastruktur,Arbets-och Miljöskydd och incitament för att tillgodose Europaunionens närmare 520 miljoner medborgares rättigheter till jobb och sysselsättning.
I förhållande till arten av dagens konservativa europeiska arbetsmarknad och dess lagstiftning i EU, är det dags för en omfattande tillväxtförändring av den europeiska arbetsmarknaden.
I sin ursprungliga form kan bäst förstås genom att kontrastera den med en annan form av gränsöverskridande arbetskraftsförordning:
Internationella arbetsorganisationen(ILO).
Etablerat i 1919, förklarade ILO som en av sina principer att "arbetet inte bör endast ses som en handelsvara eller föremål i handeln" (artikel 427 i fördraget i Versailles 1919, som innehöll den första ILO).
I motsats, arbete var relativt marginella de ursprungliga målen för Europeiska ekonomiska gemenskapen och ännu mer så, sociala och kulturella frågor.
När det gäller deras innehåll, har utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden och dess förordningar under nästan fem decennier, på grund av förekomsten av de konservativas Bank-och Finanspolitik, skattesänkningar och ekonomiska åtstramningar inom EU, varit en total kaotiskt krampaktig, episodisk och osystematiska, från normer som skall garantera fri rörlighet för arbetstagare inom hela den europeiska gemenskapen och dess arbetsmarknad.
EU:s integrerade arbetsmarkandspolitiska normer skall ge de närmare 520 miljoner europeiska medborgare rättigheter och skyddet långt bortom gällande bestämmelser i medlemsstaterna som i jämställdhet mellan kvinnor och män och rättigheter att söka jobb oavsett vilket land den sökande befinner sig i.
Den skall vara den plattformen för den nya europeiska arbetsmarknadspolitiken.
Tyvärr har EU-regleringen i fem decennier av europeisk arbetsmarknad endast använts för att forma den politiska och demografiska profilen på arbetsmarknaden, i form av Lissabonstrategin och strategin för tillväxt och sysselsättning .
Samtidigt finns det andra positiva faktorer som kan påverka den fortsatta utvecklingen av byggandet av den nya europeiska arbetsmarknaden.
Detta tillväxtsamband för att få en integrerad europeisk arbetsmarknad, infrastruktur och Arbets-och Miljöskydd bör sättas i verket under åren 2013-2014.
Detta kan nu den Europeiska Arbetsmarknadsstyrelsen (ELM) och den Europeiska Arbetsförmedlingen (EEM) bidra med för att bland annat få ned mass-och ungdomsarbetslösheten, bidra till ökad integration mellan länder, nationer och folkslag, för stabilitet och jämlikhet mellan män och kvinnor, som vill göra EU till en världsledande union.
Begreppet europeisk integrerad arbetsmarknad skall inte bara användas till för att beskriva den demografiska och politiska profilen av arbetskraften samt dess nationella och internationella arbetsmarknadssystem för reglering på EU-nivå.
Den skall användas aktivt av närmare 520 miljoner europeiska medborgare som vill integreras och söka arbete inom Europaunionens 27 medlemsländer.
Denna integrerade europeiska arbetsmarknad berörs i första hand med den fria rörligheten för Europaunionens 27 medlemsländers arbetstagare, men dessutom med andra former av reglering som att forma hela den europeiska arbetsmarknaden under vad jag nämner den Europeiska Arbetsmarknadsstyrelsen (European Labour Market Board)(ELM) som skall finnas i varje EU-land.
Därinunder skall den Europeiska Arbetsförmedlingen (European Employment Market Board(EEM) verka i varje europeisk stad och integreras och sammanföras till tjänster för de närmare 520 miljoner europeiska medborgare.
Projektet att skapa en Europeisk integrerad arbetsmarknad är helt annorlunda från de mål som är förknippade med den nationella och internationella arbetsmarknadens regleringar, där anställningsskydd(LAS) och Arbets-och Miljöskydd och de fackliga relationerna är de främsta innovatörerna.
Målet och dess nationella och internationella arbetsmarknadspolitiska syfte som jag vill lyfta fram är att skapa en fri europeisk arbetsmarknadsrörlighet för närmare 520 miljoner europeiska arbetstagare som den stora ramen för reglering av den europeiska arbetsmarknaden sedan grundandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957.
Den demografiska profilen av den europeiska arbetsmarknaden har förändrats avsevärt de senaste åren.
Andelen av arbetskraften som är kvinnligt sökande har sänkts dramatiskt under det senaste decenniet, och klyftan mellan könen mellan män och kvinnor har ökat ifrån 17,1 procentenheter år 2000 till 29,2 procentenheter år 2010.
Genom Europeiska Arbetsmarknadsstyrelsen och den Europeiska Arbetsförmedlingen kommer integration och migration att forma den nya europeiska arbetsmarknaden och anslutning av kommande medlemstater kan bland annat utnyttja rätten till den Europeiska Arbetsmarknadsstyrelsen och den Europeiska Arbetsförmedlingen.
Demografiska förändringar i samband med en åldrande arbetskraft och en mycket hög ungdomsarbetslöshet kräver nya integrerade europeiska arbetsmarknader, infrastruktur,Arbets-och Miljöskydd och incitament för att tillgodose Europaunionens närmare 520 miljoner medborgares rättigheter till jobb och sysselsättning.
I förhållande till arten av dagens konservativa europeiska arbetsmarknad och dess lagstiftning i EU, är det dags för en omfattande tillväxtförändring av den europeiska arbetsmarknaden.
I sin ursprungliga form kan bäst förstås genom att kontrastera den med en annan form av gränsöverskridande arbetskraftsförordning:
Internationella arbetsorganisationen(ILO).
Etablerat i 1919, förklarade ILO som en av sina principer att "arbetet inte bör endast ses som en handelsvara eller föremål i handeln" (artikel 427 i fördraget i Versailles 1919, som innehöll den första ILO).
I motsats, arbete var relativt marginella de ursprungliga målen för Europeiska ekonomiska gemenskapen och ännu mer så, sociala och kulturella frågor.
När det gäller deras innehåll, har utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden och dess förordningar under nästan fem decennier, på grund av förekomsten av de konservativas Bank-och Finanspolitik, skattesänkningar och ekonomiska åtstramningar inom EU, varit en total kaotiskt krampaktig, episodisk och osystematiska, från normer som skall garantera fri rörlighet för arbetstagare inom hela den europeiska gemenskapen och dess arbetsmarknad.
EU:s integrerade arbetsmarkandspolitiska normer skall ge de närmare 520 miljoner europeiska medborgare rättigheter och skyddet långt bortom gällande bestämmelser i medlemsstaterna som i jämställdhet mellan kvinnor och män och rättigheter att söka jobb oavsett vilket land den sökande befinner sig i.
Den skall vara den plattformen för den nya europeiska arbetsmarknadspolitiken.
Tyvärr har EU-regleringen i fem decennier av europeisk arbetsmarknad endast använts för att forma den politiska och demografiska profilen på arbetsmarknaden, i form av Lissabonstrategin och strategin för tillväxt och sysselsättning .
Samtidigt finns det andra positiva faktorer som kan påverka den fortsatta utvecklingen av byggandet av den nya europeiska arbetsmarknaden.
Detta tillväxtsamband för att få en integrerad europeisk arbetsmarknad, infrastruktur och Arbets-och Miljöskydd bör sättas i verket under åren 2013-2014.
Detta kan nu den Europeiska Arbetsmarknadsstyrelsen (ELM) och den Europeiska Arbetsförmedlingen (EEM) bidra med för att bland annat få ned mass-och ungdomsarbetslösheten, bidra till ökad integration mellan länder, nationer och folkslag, för stabilitet och jämlikhet mellan män och kvinnor, som vill göra EU till en världsledande union.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.








