|
Den 24 maj dömde turkisk domstol återigen den kurdiska politikern och BDP-parlamentsledamoten Leyla Zana till fängelse. Socialdemokraterna i riksdagen och EU-parlamentet kräver nu att EU fördömer domen.
Göran Färm Marita Ulvskog Emma Karlsson
2012-05-28, 13:35 Permalink
Andra bloggar om: Fördömer turisk dom
I dag avgör Storbritanniens Högsta Domstol om Julian Assange skall överlämnas till Sverige.
Hur det än går så har denna sak skadat den svenska regeringens och dess Åklagarmyndighets anseende nationellt och internationellt. Alla turer som den svenska regeringen och Åklagarmyndigheten har lagt fram ställer idag ett stort frågetecken. Detta kan dessvärre också leda till att rättvisa i detta ärende inte skipas. Frågan som ställs idag den 30 maj 2012 är om Sverige följer de grundläggande rättigheterna enligt Europeiska unionens stadgar om de grundläggande rättigheterna i den form som den undertecknades och proklamerades av Europaparlamentets talman och rådets och kommissionens ordförande vid Europeiska rådet i Nice den 7 december 2000? Europeiska unionens stadgar om de grundläggande rättigheterna behandlar för första gången i EU:s historia i en och samma text de medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som de europeiska medborgarna och samtliga personer som lever inom EU har. Rättigheterna har sammanfattats i sex stora kapitel: 1. Värdighet. 2. Friheter. 3. Jämlikhet. 4. Solidaritet. 5. Medborgarnas rättigheter. 5. Rättskipning Rättigheterna baserar sig i huvudsak på de grundläggande fri- och rättigheter som erkänts i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, EU-medlemsstaternas författningstraditioner, Europarådets sociala stadga, Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare samt andra internationella konventioner som EU eller dess medlemsstater anslutit sig till. Jag vill inte gå in på vem som är skyldig eller inte utan enbart vidimera den svenska utlämningslagens juristriktion anno 2012, inget annat. Utlämningslagen, som har sina rötter i den första svenska utlämningslagen från 1913, har varit gällande sedan den 1 januari 1958 och bygger i allt väsentligt på den inom ramen för Europarådet framtagna 1957 års utlämningskonvention. Lagen innehåller regler om utlämning från Sverige till annan stat för lagföring eller straffverkställighet i samtliga de fall då utlämning begärs av en stat utanför Norden eller EU. Den innehåller dels ett antal avslagsgrunder, dels förfaranderegler.Utlämningslagen berör således inte den europeiska arresteringsorderlagen eller den ordning som gäller för de nordiska staterna. Enligt Utlämningslagen får en svensk medborgare eller en individ som anklagas för brott i Sverige inte utlämnas. För att utlämning skall få ske uppställs vidare krav på bl.a. dubbel straffbarhet, brottets svårhetsgrad eller frihetsstraffets längd och bevisningen i skuldfrågan. Rättegång i detta aktuella fall har inte hållits i Sverige. Enbart föreberedande förhör. Möjligheterna att utlämna för ett brott som anses som militärt eller politiskt är starkt begränsade. Utlämning får vidare inte ske, om åtgärden innebär att den som begärs utlämnad riskerar att utsättas för förföljelse av allvarligare slag, eller om åtgärden skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Om utlämning beviljas, skall enligt Utlämningslagen också vissa villkor uppställas. Den som utlämnas får inte, utan medgivande av regeringen i det särskilda fallet, åtalas eller straffas i den andra staten för annat brott som begåtts före utlämningen, än det som utlämningen avsåg, den s.k. specialitetsprincipen. Personen får inte heller utan sådant medgivande vidareutlämnas till annan stat. Villkor skall vidare som huvudregel ställas upp om att den som utlämnas inte får åtalas för det aktuella brottet vid en tillfällig eller extraordinär domstol och personen får inte heller straffas med döden. Beslut om utlämning fattas av den svenska regeringen. Om den som begärs utlämnad inte samtycker till utlämningen, skall den svenska Högsta domstolen pröva om lagens förutsättningar för utlämning föreligger. Skulle Högsta domstolen finna att hinder mot utlämning föreligger, binder detta den svenska regeringen och Åklagarmyndigheten att inte utlämna. I övriga fall tillkommer en fri prövningsrätt den svenska regeringen. Detta innebär att den svenska regeringen, trots att samtliga lagens villkor för utlämning är uppfyllda, inte är förpliktad att utlämna. Föreligger ett giltigt utlämningsavtal mellan Sverige och den ansökande staten kan avtalet emellertid innebära att Sverige på folkrättslig grund, annat än rent undantagsvis, inte har rätt att vägra utlämning. Verksamma bilaterala avtal finns f.n. med Australien, Kanada och USA. Skälet till nuvarande ordning med den svenska regeringen som beslutsfattare är bl.a. den utrikes- och säkerhetspolitiska betydelse utlämningsärenden kan ha. Utlämning av svenska medborgare eller en individ som har begått brott i Sverige är, som framgått, över huvud taget inte möjligt i nuvarande ordning.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |







