Publicerad på Arbetet Debatt 27 maj 2012
Nationella parlament runt om i Europa har gett
EU-kommissionen bakläxa om förslaget om EU-reglering av strejkrätt. Från
norr till söder, från öst till väst har en tydlig signal sänts om att
förslaget till förordningen som kallas ”Monti II” inte accepteras.
Förslaget strider mot den svenska kollektivavtalsmodellen. Det är ett
direkt ingrepp i grundläggande fackliga rättigheter, såsom förenings-
och den fria förhandlingsrätten, där strejkrätten är en viktig del.
Vi socialdemokrater har de senaste månaderna jobbat aktivt med
förslaget i riksdagen och fått majoritet för att det inte är en fråga
som EU ska avgöra. Vi har också genom täta kontakter med andra parlament
runt om i Europa och genom möten och samtal med våra partikamrater i
andra länder fått flera andra att tycka och göra samma sak. Vårt idoga
arbete har gett resultat vilket vi är mycket glada för.
Det kallas för att subsidiaritetspröva ett ärende. Det låter kanske
krångligt men det handlar helt enkelt att bestämma om en fråga behöver
beslutas på EU-nivå eller om det är bättre att den avgörs på en nivå
närmare medborgarna.
Subsidiaritetsprövning, även kallad närhetsprincipen, är ett nytt
verktyg som finns i och med Lissabonfördragets inrättande. Om mer än en
tredjedel av parlamenten säger att förslaget strider mot
närhetsprincipen så ska kommissionen ompröva det. Det har aldrig hänt
att ett förslag fått så många protesterande röster – inte för än nu. När
tidsfristen gick ut i dagarna var de nationella parlamentens åsikt
klar. Det duger inte att Kommissionen försöker reglera frågor som ska
avgöras nationellt.
Kärnfrågan handlar om att företags ekonomiska intresse att konkurrera
med låga löner aldrig kan vara en legitim begränsning av strejkrätten.
För oss som socialdemokrater känns det extra bra att det är just den här
frågan som skapar så stort engagemang.
För ett riktigt arbetarparti är det inte bara viktigt att människor
har ett jobb att gå till utan också att villkoren på det arbetet är
rimliga och rättvisa. För oss är det självklart att människor ska kunna
röra sig fritt och arbeta vart man vill i Europa. När människor väljer
att arbeta i ett annat EU-land ska de dock garanteras lika arbetsvillkor
som sina inhemska kollegor. Nåt annat duger inte.
Den signalen har nu kommissionen fått på ett mycket tydligt sätt och
vi ser fram emot ett omarbetat förslag med nödvändiga förändringar i
EU-lagstiftningen för att vi ska slippa framtida Laval-fall.
Ylva Johansson, vice ordförande i Arbetsmarknadsutskottet
Marie Granlund, vice ordförande i EU-nämnden