Bakom den intetsägande beteckningen M 23 döljer sig en efterspanad krigsförbrytare, en grupp fruktade rebeller och ett antal beväpnade desertörer från den nationella armén. Där de drar fram väntar plundring, våldtäkter och död. Än en gång drabbas civilbefolkningen i östra Kongo-Kinshasa när Bosco Ntaganda – redan på FN:s säkerhetsråds svarta lista – och hans vapendragare dödar armésoldater, attackerar FN:s fredsbevarare och de obeväpnade män, kvinnor och barn som kommer i deras väg.

Barn skiljs från sina föräldrar när människor flyr för sina liv. Panikslagna lämnar de allt och byar lämnas övergivna. Vi har sett bilder på människor som slaktats brutalt och utan urskiljning. De som överlevt berättar om våldtäkter och andra fasansfulla övergrepp. M står för Mars och 23 är det datum när den kongolesiska regeringen år 2009 slöt en överenskommelse med rebellgruppen CNDP, bestående av huvudsakligen tutsirebeller från Rwanda, många av dem kämpar från RPF (Rwandas Patriotiska Front) som fick slut på folkmordet 1994.

Lagen skulle bidra till att synliggöra för både uppköpare och konsumenter vad som är konfliktmineraler och vad som inte är det, och skapa drivkrafter för industrin att utveckla en sundare och mer hållbar handel. Och vad är alternativet? Den politiska signalen har redan haft effekt och kan bara bli starkare om Europa samarbetar med USA kring frågan om konfliktmineraler. Med sitt långa engagemang i Kongo kan Sverige driva på inom EU-samarbetet. Det finns redan frivilliga initiativ från elektronikbranschen och som konsumenter kan vi trycka på, till exempel genom att kräva att de företag som använder dessa råvaror i sina produkter redovisar var de kommer ifrån.

Vad väntar vi på?

Läs hela artikeln i DN

Margot Wallström,
f d FN:s särskilda representant mot konfliktrelaterat sexuellt våld

Lena Ag,
generalsekreterare Kvinna till Kvinna