Demoskop/Expressens väljarbarometer för mars (29/2 - 7/3) visar att det nu väger helt jämt mellan blocken  (46,9% mot 46,9%). Det är givetvis långt ifrån säkert att det är två tydliga block som kommer stå mot varandra i nästa val men detta är de regeringsunderlag som vi nu känner till.

I den allmänna villervallan kring Juholt är det lätt att glömma bort att de stora rörelserna har varit blockinterna och att det, med få undantag över tiden, väger relativt jämnt mellan blocken. Det nuvarande läget tydliggör att det allra högsta grad är match mellan de två huvudsakliga politiska alternativen.

På allianssidan är förändringarna små i förhållande till februarimätningen. Moderaterna (32,9%) ökar med 0,9 procentenheter, Folkpartiet (5,5%) tappar 1,2, Kristdemokraterna (3,6%) tappar 0,2 och Centerpartiet (4,9%) går fram 0,6. Tillsammans har de mindre allianspartierna stöd av endast 14%. Det blir allt tydligare att det nu är tre partier - inte ett eller två - som går kräftgång. Det innebär förstås stora prövningar för hela allianssamarbetet. Behovet av en egen profilering utanför skuggan av Moderaterna blir alltmer påtaglig.

De stora rörelserna sker åter på den rödgröna sidan, vilket är förväntat. I förhållande till februarimätningen ökar Socialdemokraterna (29,7%) med 4,9 procentenheter, medan Vänsterpartiet (6,3%) tappar 3,0 och Miljöpartiet (29,7%) går bakåt 0,7 . Det är helt uppenbart att de rörelser som tidigare gick från Socialdemokraterna nu har återvänt på allvar. Ökningen för S och tillbakagången för V är statistiskt signifikanta.

När det talas om Löfvéns succé så ska vi dock komma ihåg att Socialdemokraterna alltjämt har ett mindre stöd än Moderaterna och att det som nu skett helt är en återgång till situationen vid Juholts tillträde. S hade då stöd av 29,3%. Även M låg då på i princip samma nivå som idag.

En väsentlig fråga är om det nu är samma väljare som stöder Socialdemokraterna eller om väljarbasen på något tydligt sätt har förändrats. De demografiska skillnaderna bland S-sympatisörerna i förhållande till för ett år sedan är ytterst måttliga, vilket talar för att det i huvudsak är de som gjort tillfälliga utflykter till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna som nu har återvänt.

Istället för att tala om Löfvéneffekt, Sjöstedteffekt och Fridolineffekt är det rimligt att konstatera att vi till den här tidpunkten framförallt har levt i efterdyningarna av Juholt. Det har alltså handlat mer om att de forna S-sympatisörerna under en tid drevs från sitt parti i annan riktning. Läget har nu normaliserats och de nya partiledarna har nu att bevisa sin och sina partiers verkliga attraktionskraft.

Det kommer förstås bli särskilt intressant att följa formkurvan för Stefan Löfvén och Socialdemokraterna, och det är tydligt att han alltmer utmanar Moderaterna i frågor om framtiden och jobben. Något som vi också har konstaterat i mätningar som vi gör över tiden.

Läs hela undersökningen här.

To