Länge hävdade svenska statsvetare att partiledaren inte hade särskilt stor betydelse för väljarna. Människor röstar utifrån värderingar och en bredare bild av vad partierna står för.

Historien om Håkan Juholt tycktes vederlägga denna tes. På rekordkort tid lyckades han spela bort Socialdemokraternas förtroendekapital. I Ipsos januarimätning var partiet nere i ett väljarstöd på 23,7 procent.

Resan uppåt med Stefan Löfven gick lika snabbt.

Majmätningen som DN i dag publicerar visar att stödet stabiliserats kring 35 procent.

Men det finns också en annan historia i Ipsos siffror, den om Jonas Sjöstedt som åkte upp som en sol och ner som en pannkaka. När han i januari var nytillträdd tycktes de högt ställda förväntningarna infrias. Från 6,3 procent i december ökade Vänsterpartiets stöd till hela 9,6 i januari.

Sedan har det gått utför. I maj är stödet nere i 4,8 procent. Sjöstedt framstår i dag som vänsterns svar på Annie Lööf, en politiker som setts som väljarmagnet och räddare men i partiledarrollen blivit en besvikelse.

Sjöstedt kan skylla på yttre omständigheter. När han tillträdde kunde han lätt attrahera socialdemokrater på flykt från Juholts sjunkande skepp. Dessa väljare har sedan återvänt.

Men förhoppningarna som knöts till Sjöstedt var inte att han skulle klara konkurrensen med Socialdemokraternas mest misslyckade partiledare genom tiderna. De var att han likt Gudrun Schyman skulle ge partiet en egen lyskraft.

Hur historien slutar vet vi inte. Lööf är ännu ung och kan med tiden växa in i rollen. Efter att under en tid ha hamnat helt i Stefan Löfvens skugga kan Sjöstedt mycket väl återupptäckas av väljarna.

Så här långt framstår dock både Lööf och Sjöstedt som exempel på att ett partiledarbyte inte räcker. När Vänsterpartiet blev stort under Gudrun Schyman och Moderaterna under Fredrik Reinfeldt var det inte främst det nya ansiktet väljarna gillade. Schyman stod för något annat än det gamla Vänsterpartiet och Reinfeldt för något annat än de gamla Moderaterna.

Personligheten kan betyda mycket i politiken – men framför allt när den verkligen står för ett nytt innehåll.

Tord Oscarsson