Artikel publicerad i SVD Brännpunkt 4 juni 2012

Det är på sätt och vis ironiskt att när Moderaterna ska beskriva vad de gjort med rättsväsendet under sin regeringstid, så är den viktigaste punkten man kan nämna att man fortsatt den socialdemokratiska regeringens satsning på fler poliser.

Så gör Krister Hammarbergh här på Brännpunkt 28/5. För så är det ju: det var vi socialdemokrater som startade de nya polishögskolorna, ökade utbildningstakten och ända sedan år 2000 så har antalet poliser ökat år för år. Och det är ju naturligtvis bra att de borgerliga efter regeringsskiftet 2006 fullföljde de socialdemokratiska satsningarna.

Det vi nu emellertid ser är att effektiviteten inte ökat i motsvarande grad. Polisen lyckas inte knyta en gärningsman till de anmälda brotten i högre utsträckning i dag än tidigare. Det är ett klent resultat. Det räckte alltså inte med bara fler poliser, man måste också ge polisen förutsättningar för att kunna arbeta effektivt.

För väldigt många människor är vardagsbrottsligheten ett stort bekymmer. Stölder och inbrott drabbar enskilda och skapar både frustration och en stark känsla av integritetsintrång. Men endast 2,5 procent av dessa brott klaras upp. Ser man till samtliga brott ligger uppklarningsprocenten kvar på samma nivå år efter år, cirka 18 procent. Lägg därtill alla vittnesmål från poliser om statistikjakt som knappast främjar ett effektivt polisarbete.

Detta är inte de enskilda polisernas fel. Tvärtom så vet jag att polisväsendet präglas av dedikerade och goda medarbetare, som ofta gör ett imponerande arbete för att bekämpa brott och öka tryggheten för oss övriga medborgare. Det måste snarare vara något grundläggande fel i polisorganisationen och i regeringens styrning av den som gör att inte effektiviteten ökar. Och ansvaret för detta ligger ytterst på regeringen. Det kan man inte skylla ifrån sig på polisen.

Regeringens passivitet har i detta avseende varit provocerande. Ett exempel är polisorganisationsfrågan, som dragits i långbänk år efter år och där vi först nu ser ett förslag, som emellertid inte verkar kunna genomföras förrän 2015.

Ett annat exempel är polisutbildningsfrågan. Ska polisen framgångsrikt kunna förebygga och klara upp dagens och framtidens brottslighet, så måste poliskåren gå mot en ökad professionalisering. Det innebär bland annat att yrket ska bygga på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Mer utbildning och mer forskning ger en effektivare polis, det har påtalats länge av de kriminologer som utvärderat polisens arbete. Därför har vi socialdemokrater hela tiden ansett att polisutbildningen ska förlängas och få högskolestatus. Detta krav har också drivits med kraft av Polisförbundet.

Det är nu fyra år sedan utredningen, Framtidens Polisutbildning, lades fram. Där föreslogs en polisiär högskoleutbildning. Lika länge har förslaget legat på regeringens bord utan att Beatrice Ask sagt eller gjort någonting. Det har gått så långt att den statliga granskningsmyndigheten Riksrevisionen i en rapport påtalat att regeringen bör ta ett beslut i frågan.

Nu verkar inte alla goda argument i världen kunna påverka de borgerliga. Vid den senaste polisdebatten i riksdagen vägrade justitieminister Beatrice Ask återigen att ge besked i frågan. Folkpartiet har tidigare tydligt sagt att de inte tycker att polisutbildningen ska bli en högskoleutbildning, och de har nu också beskrivit varför: FP har förklarat att om poliserna får en bättre utbildning, så kommer ingen att vilja jobba i glesbygden... Ja, det låter stolligt, men FP resonerar faktiskt så. Man undrar om de har samma åsikter när det till exempel gäller förskollärare, som ju också har högskoleutbildning?

Det är bra med fler poliser. Men de måste också få bra förutsättningar att arbeta. Vi ska äntligen få en ny polisorganisation på plats, tack vare att vi socialdemokrater tryckt på. Nu är det hög tid att regeringen förmås att bryta sin passivitet också när det gäller polisutbildningsfrågan.

Morgan Johansson, ordförande i justitieutskottet