Några tankar om jämställdhet

År 2001 beslutades om ett nytt partiprogram, där feminismen blev en del av partiets ideologi. I mars 2005 tillsatte det socialdemokratiska kvinnoförbundet en arbetsgrupp med uppgift att granska partiet ur ett feministiskt perspektiv. Politiska riktlinjer antogs av den socialdemokratiska partikongressen 2005.

Kan vårt parti framstå som feministiskt?

Vi vill gärna tro att det är möjligt att föra en politik, som leder till både ett jämställt  och ett jämlikt samhälle. Det ska vara möjligt att bryta ner både klasskillnader och den ordning, som ger män och kvinnor skilda positioner i samhället och tillåter männen att dominera.

Vi anser att full sysselsättning och välfärd utgör grunden för en feministisk politik, genom sin kapacitet att frigöra individen från beroendet av familjen och släkten Särbeskattning, föräldraförsäkring, tillgång till offentlig barnomsorg och äldreomsorg förklarar varför andelen kvinnor som förvärvsarbetar är så hög i Sverige jämfört med övriga EU-länder. De unga kvinnorna tar väl vara på möjligheterna till utbildning och har gått om männen i genomsnittlig utbildningslängd. Dock är arbetslösheten alltför hög och kvinnors förvärvsfrekvens är lägre i dag än under åren före 90-talets ekonomiska kris.

Ett rimligt mål för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till avlönat arbete, som ger ekonomisk självständighet livet ut. Jämställdhetsarbetet står därmed inför fyra politiska utmaningar:

- För det första måste vi komma tillbaka till full sysselsättning.

- För det andra måste vi upprätthålla och förbättra socialförsäkringarnas skydd mot inkomstbortfall.

- För det tredje måste vi komma tillrätta med den uppdelning, som idag finns på arbetsmarknaden mellan kvinnliga och manliga jobb.

- För det fjärde måste ännu mer av kvinnornas obetalda omsorg om barn och gamla överlåtas till männen och till offentlig omsorg.

Politiken strävar mot en jämn fördelning. Fördelningspolitiken blir i sin tur en tillgång för möjligheten att komma tillbaka till full sysselsättning. Finanspolitikens och arbetsmarknadspolitikens förmåga att utjämna

konjunkturvariationer i sysselsättningen lyfts också fram liksom arbetsmarknadspolitikens betydelse för rörligheten på arbetsmarknaden  och för att avvärja långtidsarbetslöshet.

När det gäller anställningsformer och arbetsvillkor finns inte bara klasskillnader också tydliga könsskillnader. Förbättringar kommer att gynna kvinnorna.

Politiska åtgärder, som avser att  öka anställningstryggheten, minska den ofrivilliga deltiden, förbättra arbetsvillkoren samt utveckla företagshälsovård och rehabilitering ska ske. Den offentliga sektorn ska utvecklas till en mönsterarbetsgivare.     

Det verkar finnas stora skillnader i kvaliteten inom barnomsorgen och inom skolbarnens fritidsverksamhet. Brister i barnomsorgen tvingar kvinnor att arbeta deltid och försämrar därmed kvinnors villkor på arbetsmarknaden.

En politik inriktad på att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden måste gå hand i hand med en politik för att rätta till den skeva fördelningen av omsorgsarbetet. 

- Varför tar kvinnorna ut större delen av dagarna i föräldraförsäkringen?

- Varför arbetar kvinnor deltid, frivilligt eller ofrivilligt, i större utsträckning än män?

- Varför har kvinnorna i högre utsträckning än män tidsbegränsade anställningar?

- Varför finns det en uppdelning på arbetsmarknaden mellan manliga och kvinnliga

jobb?

Efter den 22 februari kan den genomsnittliga EU-medborgaren av kvinnligt kön "glädja sig" över att ha uppnått samma inkomst som den genomsnittlige EU-medborgaren av manligt kön uppnådde redan vid årsskiftet.

Ska det vara så? Vad beror det på? Vari ligger problemet?

Marianne Andersson

Värmlands S-kvinnor