Julminne från Stockholm
27 december 2006 22:33
Ett julminne.
Att fira jul på landet eller i en storstad spelar inte så stor roll, men ändå en viss skillnad.
Född och uppvuxen i Stockholms innerstad så fick vi ändå julstämning dagarna före jul. Inga snöklädda granar. Inga vackra vintertavlor med snö och rimfrost på stugorna. Vi skrev julkort med vackra skogsmotiv. Att korten inte hade stadsmotiv tänkte vi inte på. Det var helt naturligt att det skulle vara julkort med snötyngda granar. När vi gick genom Vasaparken en vintrig julafton så var det som vi var på landet. Mer sällan var det snö på gatorna någon längre tid. Roligt tyckte vi barn när det snöade och vi gick till varuhuset för att köpa sista klappen.
Att bära julgranar
Julgranar såldes på torgen och där det fanns plats. Och här höll vi ungar vakt om granköparna för att tjäna oss en 25-öring. För naturligtvis tyckte vi att granköparen skulle ha hjälp att bära hem granen. Då vi såg en grankund betala sin gran skyndade vi oss fram för att erbjuda bärhjälpen. Då granköparen nickade tog man tag i granen för att börja bära den.
När jag själv en dag stod och väntade på att få bära granar, såg jag att två grabbar som ville bära samma gran för att tjäna sin slant. Ingen av dom ville ge sig. De rev och slet i granen åt var sitt håll. Det utvecklade sig till en stor strid. Grabbarna tappade fotfästet och ramlade in i granen alltmedan köparen av granen tittade förskräckt på kampen. Ingen av granbärarna ville ge sig och kampen om granen fortsatte. Grenar och barr yrde runt försäljaren som förgäves försökte stoppa kampen. Snart var det inte mycket kvar till julgran. Hur det nu var fick köparen en ny gran och han bar hem den själv.
Undrar om det går till på samma sätt ännu i dag på stadens gator och torg. Att ta med sig julgranen på tunnelbanan i rusningstrafik är väl inte att rekommendera. Hellre då att se om någon villig granbärare finns i närheten.
Tänk på småfåglarna.
|
