Internationalen / Arbetets Söner

Internationalen skrevs av Eugène Pottier år 1871 i samband med pariskommunens fall. Musiken är skriven av Pierre Degeyter år 1888. Den svenska översättningen är gjord av Henrik Menander 1902. Intressant är att Henrik Menander aldrig översatte den femte versen. Hjalmar Branting ansåg att den var olämplig, förmodligen på grund av diskussionerna om att upplösa unionen med Norge. Den svenska högern, militären och kungahuset förberedde sig för krig mot Norge. Den revolutionära delen av arbetarrörelsen propagerade starkt mot kriget. En annan intressant detalj är att det inom arbetarrörelsen ofta uppstod en slags sångartävlingar i samband med möten. Man försökte helt enkelt överrösta varandra. De revolutionära sjöng internationalen, som ju återger centrala marxistiska tankegångar. Reformisterna sjöng arbetets söner. Så småningom blev Internationalen hela arbetarrörelsens viktigaste kampsång.

I sista versen på internationalen sjunger ofta den revolutionära delen av arbetarrörelsen "... skall solen stråla mera klar", medan socialdemokraterna ofta sjunger "... skall solen stråla lika klar". När man på möten i dag sjunger Internationalen så brukar det oftast vara första och sista versen.

Upp trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.

Upp till kamp ...

I sin förgudning avskyvärda,
månn' guldets kungar nå'nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.

Upp till kamp ...

Båd' stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hitills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.

Upp till kamp ...

Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.

Upp till kamp ...

Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.

Upp till kamp ...

Regeringarna oss förtrycka
slå ned tyrannerna giv fred!
Med värnpliktsstrejken skola vi rycka
just deras bästa vapen ned!
Komma mot oss sen de kannibaler
stå vi alla så som en,
och deras morska generaler
från ståt och makt skall plockas ren.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista stiden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp slå ned allt det gamla,
tålamodet är slut!
För frihet vi oss samla,
förgöra våldets krut!

Arbetets söner (Menander 885)

Arbetets söner är en av den svenska arbetarrörelsens äldsta och mest kända sånger. Texten skrevs av Henrik Menander och var baserad på den då kända melodin Vindarnas kör av Nils Peter Möller. Texten publicerades för första gången 1885 i August Palms då nystartade tidning Social-Demokraten.

Arbetets söner sluten er alla
till våra bröder i syd och i nord!
Hören I ej hur mäktigt de skalla
ut över världen befrielsens ord?
Ur den förnedrande träldomens grift,
upp till en hedrande ädel bedrift!
Oket med påskriften: "Bed och försaka!"
länge oss nertryckt i mörker och nöd;
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!
Människovärdet vi fodra tillbaka.
Kämpa för rättvisa frihet och bröd!

Icke naturen hårdhänt har dragit
gränser som skilja fattig och rik.
Hjärtlöst har makten under sig slagit
alla dess håvor rovdjuret lik.
Mot den förödande guldkalven stod
kampen med glödande känslor och mod.
Käckt mot förtrycket ett värn vi oss dana
fältropet genom nationerna går:
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!
Sluten er under vår enighetsfana,
fällen ej modet och segern är vår!